Kategoriarkiv: Spara och placera

Eniro ”ger upp”, men marknaden applåderar!

Igår meddelade Eniro att de ingår ett strategiskt samarbete med Google vilket innebär att Eniro kommer att bli återförsäljare av Google Adwords. Samarbetet är bra för Google, men är det så fantastiskt för Eniro som marknaden verkar tro?

Att synas på Google är som många redan vet idag oerhört viktigt om man vill öka sin varumärkeskännedom och försäljning. De allra flesta potentiella kunder börjar sin köpprocess genom att söka på just Google. Av den anledningen finns det en stor potential i att annonsera via exempelvis Adwords.

Därmed finns såklart också en potential för Eniro att tjäna pengar på att vara återförsäljare åt Google. Men, frågan är om samarbetet ur ett aktieägarperspektiv är så positivt att det är värt de ca 90 miljoner som Eniro uppvärderades med på börsen igår. Enligt min mening är det tyvärr precis tvärtom!

Att Eniro nu går från att enbart sälja sina egna sökannonser är ett bevis på att de inte tror att de kommer att klara sig på egen hand. Detta är i sig positivt, men har varit en självklarhet länge. Det funkar helt enkelt inte att konkurrera med exempelvis Google genom att sälja annonser i en egen sökmotor som dagligen minskar i betydelse.

Med detta sagt så kommer man snabbt till insikten om att hela den framtida egentliga kärnverksamheten hos Eniro därmed totalt saknar trovärdighet. Eniro kommer sannolikt i slutändan att bli ett rent säljbolag för externa tjänster. Vad är det då värt? Sannolikt inte särskilt mycket alls!

Söker man dessutom efter Eniro i Googles egen databas för certifierade partners så hittar man bara Krak Media Group i Danmark. Detta dotterbolag till Eniro har två stycken personer som är certifierade för Adwords. Med andra ord finns det idag bara två personer på Eniro som har kompetens nog för att agera återförsäljare för Adwords.

Slutligen framstår samarbetet mellan Eniro och Google som något unikt och stort i och med att Eniro skickar ut sitt pressmeddelande. Problemet med detta är bara att vem som helst som vill kan agera återförsäljare åt Google Adwords. Det är även redan många som gör det! Konkurrensen är därmed stor och marginalerna låga.

Med andra ord bör samarbetet med Google ur Eniros perspektiv inte ses som expansivt och positivt utan snarare som en defensiv och relativt uppgiven handling. Ledningen har helt enkelt insett att Eniro inte har en chans mot Google och därför ger de nu upp den tanken. I stället medger de att deras enda räddning är att bli ett renodlat säljbolag!

Problemet med att vara ett säljbolag åt den som äger annonsutrymmet är att Eniro inte kommer att fokusera på annonsörens avkastning på sina investeringar. I stället är risken stor att Eniro precis som nu när de själva äger annonsutrymmet ser till sina egna marginaler och vinster.

Ju mer insatta annonsörerna blir när det gäller hur marknadsföring och försäljning online skall hanteras för bästa avkastning kommer Eniro därför att fortsätta att tappa mark. Samarbetet med Google skall därför ses som en kortsiktig lösning och snarare nedvärdera Eniro än uppvärdera bolaget.

Marknaden är inte dum så den kommer sannolikt att nyktra till under helgen. En nedgång i Eniroaktien på måndag är därför näst intill självklar!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Nordisk fondanalys lurar till sig avtal genom aggressiv gatuförsäljning!

Nordisk fondanalys är ännu ett nytt bolag som genom aggressiv försäljning på gator och torg lurar folk att skriva på avtal om värdelös rådgivning. Tyvärr gäller inte lagen om distansförsäljnng i dessa fall så skriv absolut inte på någonting! Det är i princip omöjligt att komma ur det hela rent juridiskt!

Nordisk fondanalys arbetar med samma upplägg som Svensk fondanalys, dvs du luras att tro att du skall få gratis rådgivning om ditt pensionssparande. Det du inte märker förrän det är försent är att du ingått ett avtal att betala 1 295 kr för rådgivningen.

I orostider tenderar det att dyka upp oseriösa aktörer som Nordisk fondanalys. De arbetar med aggressiv försäljning och spelar på folks oro över finansiella kriser och den framtida pensionen. De ringer eller jagar dig på gator och torg.

Som med alla mer kvalificerade tjänster så skall du aldrig köpa någon form av ekonomisk rådgivning per telefon eller av gatuförsäljare. Seriösa rådgivare arbetar nämligen inte alls på detta sätt.

Nordisk fondanalys har inget tillstånd att bedriva rådgivningsverksamhet och med största sannolikhet saknar de helt kompetens för det. Det handlar bara om att sälja så många prenumerationer som möjligt på helt värdelösa nyhetsbrev.

Det är lätt att riskera att bli lurad när man möter aggressiva säljare oförberedd. Ha därför som princip att aldrig skriva på något under tidspress eller innan du fått tid att fundera över eventuella erbjudanden.

Är det seriösa företag som säljer kan du alltid få möjlighet att köpa senare, det är bara de oseriösa som påstår att du måste ta snabba beslut för att inte missa ”chansen”.

Får du faktura från Nordisk fondanalys så vägra betala. Bestrid fakturan och skicka tillbaka. Du hittar mer information om hur du skall göra på bluffakturor.se

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Christer Gardell kallar högfrekvenshandeln ”olaglig”

I oktober 2010 skrev jag något raljerande om högfrekvenshandel och de negativa effekter detta fenomen har. I Dagens Industri kan man idag läsa att Christer Gardell till och med anser att den kan vara olaglig.

Enligt min mening är det sannolikt så att Christer Gardell har helt rätt om man skulle fingranska det sätt som högfrekvenshandeln sker på. Frågan är om inte högfrekvenshandlarna påverkar kurserna på ett otillbörligt sätt genom sitt agerande.

Allt annat lika så anser jag fortfarande att all form av kortsiktig spekulation är negativt på många sätt. Högfrekvenshandeln är egentligen bara spetsen på det isberg som kortsiktig spekulation i alla dess former utgör.

Världens finansmarknader verkar ha tappat bort hela syftet med möjligheten att handla exempelvis på börsen. I stället för att få till en fungerande kapitalmarknad leder detta nu till att vi faktiskt kraschar den, kanske totalt!

De senaste åren har derivat lagts på derivat och kravet på snabba vinster genom spekulation har ökat. Från att ha varit något som vissa ägnade sig åt så verkar till och med majoriteten av småspararna ha samma perspektiv.

Vad hände med att spara långsiktigt och vara nöjd med 10-15 % avkastning över inflationen? Nu verkar till och med småspararna förvänta sig klipp på 2-300 % i månaden och spekulerar vilt med sina besparingar.

Nej, titta på Stefan Persson och Fredrik Lundberg mfl som fokuserar på de fundamentala faktorerna. Om bolaget tjänar pengar och kan ge bra utdelning på lång sikt så köp och behåll. Spekulerar marknaden ner dessa bolag får du dem dessutom billigt!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Bitcoin – Varför ideologier oftast är idiotier!

Jag har sagt det förr och säger det igen. Ideologier är oftast rena idiotier! Anledningen till att jag säger det är att ideologier väldigt ofta bygger på starka principer som de som följer ideologierna inte till något pris vill rucka på. Det spelar liksom ingen roll att verkligheten ser helt annorlunda ut!

Jag hoppas verkligen för Rick Falkvinges skull att det är hans obändiga tro på individens frihet och integritet som gör att han anser att Bitcoin är det mest fantastiska som finns. I annat fall är risken stor att han bara vill sko sig på andras dumhet! Bitcon är nämligen som Magnus Bråth skriver inget annat än ett rent pyramidspel.

Att driva säljet av Bitcoins så hårt som Rick Falkvinge gör kan bara bero på två saker. Antingen är han av ideologiska skäl övertygad om att Bitcoin skapar frihet och integritet för alla eller också vill han tjäna pengar på att andra skall köpa hans Bitcoins till ett enormt övervärde.

I det första fallet kan man förlåta hans dumhet eftersom han förblindats av just sin ideologi. Han verkar ju se allt som ökar individens frihet och integritet som rätt och riktigt oavsett om det finns andra negativa effekter eller inte. I det andra fallet bör man nog fundera både en och två gånger gällande åtminstone hans omdöme.

Varför anser jag då att Bitcoin är alternativt de facto används av exempelvis Rick Falkvinge som ett pyramidspel? Det är helt enkelt på grund av att Rick Falkvinge och andra som driver spekulationshysterin missat en avgörande skillnad mellan riktiga valutor med ett faktiskt värde och fejkvalutor utan något faktiskt värde.

Svenska kronor, dollar, euro, pund och andra valutors faktiska värde baserar sig i grunden på de tillgångar och skulder den utgivande nationen har. Det är även det som gör att valutakurserna varierar. Går det bra för Sverige och värdet på Sverige ökar så går den svenska kronan upp gentemot de valutor vars länder det inte går lika bra för.

Den självklara frågan blir då vilket underliggande värde Bitcoin baseras på? I bästa fall är det de riktiga pengar som man betalar in för att få sina Bitcoins, men finns de kvar? Förmodligen inte. De riktiga pengar som går till de som ger ut Bitcoin försvinner sannolikt till löner eller utdelning till de som utvecklar det hela. Eller nöjer de sig också med Bitcoins?

De riktiga pengar man betalar till en säljare för att köpa sina Bitcoins på marknaden då, skapar de ett värde? Nej, självklart inte, dessa går odelat till säljaren och därmed går inte heller dessa riktiga pengar in i systemet vilket i teorin skulle kunna skapa ett värde.

Hur står sig då Bitcoins egentligen mot andra valutor? Ja, eftersom de helt saknar underliggande värde är de de facto helt värdelösa. Så länge du inte kan lura någon att tro något annat såklart!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

PPM – Pensionsarbetsgruppen vill stoppa massbyten av fonder

Pensionsgruppen som har utrett hur man skall lösa problematiken kring de massbyten som sker i vissa fonder har kommit fram till att möjligheterna för massbyten bör stoppas. Detta gör enligt min mening en redan dålig pensionslösning ännu sämre.

PPM infördes av det skälet att man ville ge Sveriges pensionssparare mer inflytande och valfrihet när det gäller en del av den pension som de får från staten. Resultatet blev att en liten del av pensionen numera förvaltas av den enskilde pensionsspararen.

Så långt så väl, kan man tycka. Men, undersökningar som gjort under åren sedan PPM infördes har visat att den största effekten PPM haft är som ångestskapare hos pensionsspararna själva.

De allra flesta pensionssparare varken vill, anser sig kunna eller har intresse av att sköta förvaltning av sin egen pension. Därmed har så kallade PPM rådgivare i olika former och med olika grader av seriositet i stället fått ännu ett tillfälle att tjäna pengar på småspararnas oro.

Oavsett vad man kan tycka om PPM rådgivarna och hur dessa tar betalt för sina tjänster så finns onekligen behovet av rådgivning i dessa frågor. Detta eftersom pensionsspararna själva inte vill ta i det hela.

För att maximera avkastning på sina pensionspengar så måste man dessutom tyvärr ägna sig åt en relativt aktiv förvaltning. Inte köpa och sälja varje dag, månad eller ens kvartal, men i alla fall någon gång då och då.

Att då inte tillåta PPM rådgivarna att göra de förändringar i pensionsportföljerna som anses viktiga för avkastningen är att kasta pengar i sjön. Att man gör det av skälet att det är dyrt för fondbolagen gör saken än värre. Vilka är PPM främst till för egentligen?

Antingen måste man göra PPM till en bra och flexibel tjänst för pensionsspararna och de eventuella rådgivare som ger seriös förvaltning av kapitalet eller också kan man lika gärna lägga ner hela PPM.

Sannolikheten är mycket stor att intresset för rådgivning rörande fondsparande kommer att öka oavsett om det ligger inom ramen för PPM eller inte. Massbyten kommer därmed att finnas kvar och öka som ”problem” för fondbolagen även om de inte tillåts via PPM.

Trenden med så kallade Independent Financial Advisors (IFA) är tydlig i USA och övriga Europa. Vi har dessutom redan tidigare sett problemen som massförsäljningar i fonder som är för små och som agerar på volatila tillväxtmarknader leder till även utanför PPM.

Frågan pensionsgruppen måste ställa sig är om PPM är till för pensionsspararna som det var tänkt från början, eller om PPM bara är ett sätt att marknadsföra fondbolagens fonder. Det PPM som finns kvar efter att möjligheter till byte av fonder minskar blir mer av det senare.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Inför 30 dagarsregeln för all aktiehandel!

Hastigheten i aktiehandeln på världens börser ökar hela tiden. Det senaste fenomenet som ökat explosionsartat de senaste åren är högfrekvenshandeln. Högfrekvenshandeln sker med hjälp av datorer som automatiskt lägger order på marknaden. Denna form av handel står uppskattningvis idag för två tredjedelar av börshandeln i USA.

Högfrekvenshandeln slår bland annat hårt mot de Daytraders, banker (exempelvis HQ Bank) och andra som handlar i eget lager och som varit de som handlat mest tidigare. Dessutom så får högfrekvenshandeln effekten att det blir en överdrivet slagig handel på börsen vilket drabbar alla.

På sikt finns även risken att övervakningen av handeln försvåras och kursrörelserna i sig inte alls längre går att förklara. Handeln blir då helt styrd av de som optimerar datorerna och rörelserna baseras då på ren spekulation. Tvärtemot det som man försöker motarbeta i andra sammanhang efter den senaste finanskrisen.

Andrahandsmarknadens egentliga uppgift, dvs att indirekt underlätta kapitalanskaffningen för de företag som behöver mer pengar till expansion försvinner då mer eller mindre helt. I stället får vi en total spekulationshysteri utan sans och balans eller hänsyn till de underliggande företagens egentliga värde.

Som jag ser det så finns det faktiskt en väldigt enkel lösning som alla inom finansbranschen redan känner till om vi inte vill hamna i detta spekulationsträsk. Inför 30 dagarsregeln för all aktiehandel och låt börserna återgå till att uppfylla det ursprungliga syftet.

I korthet går 30 dagarsregeln ut på att den som köper en aktie inte får sälja denna med vinst innan 30 dagar gått. Skulle aktien sjunka i värde och en försäljning därmed skulle innebära en förlust får man dock alltid sälja. Regeln gäller redan idag för anställda inom finansbranschen.

Anledningen till att regeln finns för anställda i finansbranschen är att minimera risken för att de genom sin position skulle kunna utnyttja information som inte andra har. Dvs, den är avsedd att skydda mot spekulation pga insiderinformation och liknande. Regeln gäller såklart även andra finansiella instrument än aktier och andra typer av transaktioner än köp.

Förslaget kan tyckas drastiskt, men är det inte dags att vi tar till drastiska metoder mot den spekulation som driver in oss i finanskris efter finanskris. Förutsatt bättre genomlysning av företagen som noteras skulle vi även få bort mycket av det skräp som finns på börserna idag.

Faktum är att det finns handelsplatser som redan idag begränsar handeln till vissa perioder (exempelvis månadsvis). En av dessa är Alternativa Marknaden även om skälet för att denna handelsplats startades berodde på andra orsaker. Logiken är dock densamma.

Det måste i princip finnas marknadsplatser för att underlätta för företag att få in kapital för sin expansion. På så vis kan nämligen de som investerar för att långsiktigt bygga upp företag sprida sina risker och komma ur investeringar som de inte längre tror på lättare. Däremot måste det inte finnas marknadsplatser som drivs av de olika aktörernas spekulation och styrs av automatiserad girighet och fruktan.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Placeringsstrategi för konservativa och försiktiga sparare

Den absolut viktigaste frågan för de som har möjligheten att lägga undan lite pengar för framtida bruk är hur man får bästa möjliga avkastning på sitt sparande. Tyvärr är detta även en fråga som får många att känna en stor stress.

Det finns en uppsjö av alternativ för hur man skall spara sitt surt förvärvade kapital och bakom många alternativ så står det ofta mer eller mindre seriösa rådgivare som lockar med erbjudanden som är svåra att motstå. Habo Finans är ett sådant exempel som är aktuellt igen med tanke på den begynnande rättegången.

En ganska vanligt missuppfattning som grundar sig på att banker och andra rådgivare som tjänar pengar på att förmedla sparandeprodukter är att sparande är något som är svårt och komplicerat. Jag vill bestämt hävda att sparande är bland det enklaste man kan syssla med!

I sin renaste form så handlar det om ränta på ränta. Det som är säkrast och enklast att göra är helt enkelt att sätta in sina pengar på ett sparkonto som ger så bra ränta som möjligt. Här är de olika nischbankerna helt oslagbara. Många av dem erbjuder idag samma bankgaranti som de stora bankerna men de kan ge upp till 3% i ränta utan bindningstid.

Det som tyvärr också drivit problematiken med sparande är den spekulationshysteri som frodats och som lockar med stock picking som kan ger flera hundra procent i avkastning om man prickar rätt. Det som man sällan uppmärksammar är att detta även innebär en enormt hög risk som gör att hela sparkapitalet snabbt kan ätas upp.

De värsta avarterna av spekulationshysterin är de senaste årens framväxt av olika certifikat och andra derivat som i värsta fall är baserade på teoretiska tillgångar. HQ Banks undergång är ett exempel i megaformat. Om inte ens de klarar av att hantera den här typen av finansiella instrument borde det då inte vara kriminellt att erbjuda dem till vanliga småsparare?

Hur gör då den som vill spara sitt kapital med låg risk och få en hygglig avkastning utan att behöva sätta sig in i vad som händer på marknaden varje dag eller lära sig allt om olika företag? Detta beror rätt mycket på hur mycket kapital man kan spara. För den som inte har mer än några hundralappar så blir det tyvärr inte roligare än ett sparkonto. Men, vad gör det? Det är ju avkastningen man vill åt!

För den som har lite mer är det enklaste alternativet att välja ut en handfull stora företag på börsens som i många år levererat hög direktavkastning och därmed också gjort bra vinster. Exempel på sådana är Atlas Copco, H&M, Handelsbanken, Axfood, Holmen, Ratos, Lundbergs och Astra Zeneca.

Sedan beror det på hur långsiktig man är. Är man kortsiktig, dvs behöver pengarna inom 1-2 år så är räntekontot kanske ändå bäst eftersom kortsiktiga svängningar på börsen annars kan göra att kurserna står som lägst när man vill använda dem. Är det på längre sikt eller till och med 5-10 år är det bara att köpa 3-5 av aktierna ovan och vänta.

Skulle det svänga lite så sitt still i båten. När det är billigt så köp lite mer om du kan och är det dyrt så kan man sälja av lite om man vill. Och under hela resan så kan man njuta av en bra utdelning under tiden. Det enda man då behöver göra är att kontrollera delårsrapporterna någon gång i kvartalet för att se att ingen oförutsett har hänt.

Sitter själv med lite H&M som gick ner lite igår, men sedan upp lite idag utan att oroa mig. På lång sikt har de gett bra avkastning från år till år och eftersom det finns en stark ägare med ett eget intresse av att få bra utdelning och tillväxt så rider jag gärna med på vågorna.

På så vis räknar jag med 10-15 % avkastning per år och det är inte illa när inflationen ligger under 2 %. Glöm det där med stock picking för att göra snabba klipp, det är få som lyckas ibland och ingen som lyckas hela tiden. Den som gapar över mycket mister som bekant ofta hela stycket!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Spiltan Räntefond svarar

Fick ett förtydligande från Erik Brändström som är VD för Spiltan Fonder (se nedan). Av hans svar framgår det att alla svenskregistrerade fonder redovisar sin avkastning med hänsyn till den bruttoavkastning som erhållits i form av utdelning. Och självklart är det helt rätt att göra på detta vis!

”Hej Stefan

Först vill jag tacka för de vänliga orden om Spiltan och Spiltan Fonder och det är både kul och tillfredsställande att du delar vår syn på förvaltning.

Sen vill jag ge dig en eloge för ett omfattande arbete för att penetrera alla vinklar av hur utdelningen påverkar avkastningen för fondsparare. Detta är inte enkelt och hur utfallet blir är dessutom både beroende av hur man valt att spara i en fond (direkt, IPS, PPM osv) men även om fonden är registrerade i Sverige eller t ex i Luxembourg.

Dessutom vill jag förtydliga att alla fondbolags fonder, gäller både ränte- och aktiefonder, som är svenskregistrerade redovisar sin avkastning utdelningsjusterat, dvs med hänsyn tagen till den bruttoavkastningen som fonden faktiskt delat ut. Detta betyder analogt med ditt resonemang att alla fondbolag och alla svenskregisterade fonder redovisar missvisande avkastning…

Men oavsett detta är det precis som du nämner viktigt att på alla tillgängliga sätt informera om hur utdelningen kan komma att påverka avkastningen för en fondsparare. Det var därför vi redan i vår årsrapport (i samband med att vi skickade ut deklarationsbeskeden i januari) tog upp frågan och sen har repeterat informationen ett antal gånger under våren både brevledes och per e-post.

Vi har dessutom arbetet hårt för att informationen skall vidareförmedlas genom våra olika samarbetspartners. Tyvärr är det nära nog omöjligt att nå ut med informationen till alla våra ca 15 000 fondsparare men vi kan lova dig att vi verkligen har gjort vårt allra bästa och kommer göra så även fortsatt för att lyckas även med detta.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka för de vänliga orden om Spiltan och Spiltan Fonder.
Har du vägarna förbi så hör av dig så bjuder vi på kaffe&bulle.

Med vänliga hälsningar
Erik Brändström / Spiltan Fonder”

Ordet ”missvisande” i rubriken på mitt förra inlägg syftade snarare på den faktiska effekten för den som sparar direkt i dessa fonder. Har man sina fonder i ett skattefritt sparande (kapitalförsäkring, IPS eller liknande) så stämmer den faktiska avkastningen med den som redovisas i rapporterna.

Det är bara synd att skattelagstiftningen för direktsparande skall strula till det på detta vis för den som är långsiktig i sitt sparande. Ju långsiktigare man är i just dessa fall desto lägre blir nämligen den faktiska avkastningen eftersom 1 krona idag är mer värd än 1 krona imorgon.

Som sparare tvingas man därmed lätt in i olika skattegynnade sparandeformer som riskerar att kosta pengar i form av olika avgifter. Alternativt kan man sälja fondandelarna för att säkerställa sin avkastning och sedan köpa tillbaka fondandelarna igen. Men, vem orkar göra det?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Spiltan Räntefond Sverige ger missvisande bild av avkastningen

Läser man igenom rapporter och tittar på grafer för hur avkastningen varit för Spiltan Räntefond Sverige så ser det ut som att avkastningen varit väldigt stabil. Sedan årsskiftet har man enligt dessa fått ca 0,58 % i avkastning vilket inte är lysande, men rätt bra med tanke på det låga ränteläget och den låga risk som fonden tar. Klicka på bilden nedan så ser ni bättre!

Problemet med detta är att rapporterna och graferna inte ger hela sanningen. I slutet av april i år så lämnade nämligen Spiltan Räntefond Sverige utdelning till sina andelsägare motsvarande 2,14 kr per andel. Denna utdelning beskattades med 30 % varefter resterande del i många fall återinvesterades i fonden.

Effekten av att fonden gett relativt låg avkastning blir att en person som köpt fonden precis innan årsskiftet de facto fått se sin insats i fonden minska med någon räntepunkt. Vart tog då de 0,58 % vägen som rapporterna och graferna visar på i avkastning?

För den som är snabb och tänker till så går det att lista ut att det är staten som tagit den avkastningen i form av källskatt. Absolut inget fel i det, men det får rapporterna och graferna avseende vilken avkastning fonden gett till sina andelsägare missvisande. För det är väl ändå det perspektiv som man som andelsägare i en fond har, dvs vad får jag i avkastning?

För att säkerställa att andelsägarna skall få de 0,58 % som anges i rapporter och grafer så måste andelsägarna de facto sälja sina fondandelar och realisera förlusten de gjort. Denna förlust kan då kvittas mot utdelningen andelsägarna fått från fonden och källskatten som dragits kommer då att betalas tillbaka till andelsägarna.

Om andelsägarna väljer att inte sälja sitt innehav i fonden så minskar avkastningen ordentligt och riskerar i förlängningen till och med att bli en förlust. Följande exempel visar på effekten:

Anta att någon köpte andelar i Spiltan Räntefond Sverige den 28 december 2009 för 1 000 000 kr. Denna person skulle då ha fått ca 19 700 kr i utdelning den 28 april 2010. Ungefär 5 900 kr skulle då ha dragits i källskatt varefter 13 800 kr återinvesterats i fonden.

Eftersom avkastningen är så låg som 0,58 % under drygt 6 månader så innebär detta att de 1 000 000 kr som ursprungligen investerades trots återinvesteringen av 13 800 kr faktiskt gått ner. För den som inte tänker efter ordentligt så är det lätt att undra vart pengarna tog vägen?

När utdelningen gjordes sjönk det kvarvarande värdet på fondandelarna med motsvarande 19 700 kr, dvs kvar i fonden fanns då bara 980 300 kr. Därefter återinvesterades 13 800 kr vilket ökade värdet till 994 090 kr. Sedan dess har fonden faktiskt gått upp en aning, men inte så att värdet återgått till de ursprungligen investerade 1 000 000 kr.

Dessutom har andelsägaren i teorin en skattefordran på 5 900 kr, men det förutsätter att fondandelarna (som nu faktiskt köpts för totalt 1 013 800 kr) säljs och att det på så vis skapas en realisationsförlust (1 013 800 – 994 100 kr = minus 19 700 kr) eller att det finns andra förluster att kvitta mot utdelningen. I annat fall är det staten som fått avkastningen!

Vem har sagt att det är lätt att spara? Tror det bland annat har sluppit ur Per H Börjessons mun någon gång. Samme man som är VD för Spiltan och sitter i styrelsen för Spiltan fonder.

Måste tillägga att jag faktiskt gillar Spiltan och Spiltan fonder eftersom de har låga avgifter och en sund investeringssyn. Men, här kunde de bli ännu lite bättre på att förklara hur det hela fungerar. Och så lätt är det inte alltid. Tog mig en stund att fundera ut det hela och jag kan faktiskt ha tänkt fel, eller? 🙂

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Köp aldrig finansiella tjänster på telefon!!!

Läste i Dagens Industri idag att en stor mängd personer blivit lurade igen när det gäller sitt sparande. Denna gång är det en grupp av bolag; Garantum, Humle Kapitalförvaltning, Advice Kapitlaförvaltning mfl som levt rövare för att få höga provisioner.

Jag kan förstå att många sparare är oroliga över hur de skall säkra sitt sparande på lång sikt, dvs för sin pension eller för sämre dagar. Men, gör för allt i världen inte affärer med kapitalförvaltare som måste använda telemarketing för att ragga kunder. De är bara ute efter snabba pengar till sig själva!!!

Metoden verkar vara att de går efter olika register där man kan se om personen eller företaget har pengar att placera. Sedan sätter de en telemarketingfirma på att ringa runt och boka möten. Därefter skickar de en säljare som poserar som rådgivare på mötet.

Har själv fått en mängd samtal från bland annat Garantum och andra som vill förvalta mitt och mina bolags kapital. Har alltid sagt nej till dessa oavsett erbjudande eftersom utgångspunkten är att de inte är seriösa. För någon månad sedan tänkte jag att det kunde vara värt att bjuda in en av dem på möte i alla fall för att se vad det handlade om.

Så sant som det var sagt så kom det en ung säljare som gjorde sitt bästa för att framstå som rådgivare. För att ge honom en chans att göra ett bra jobb så sa jag till honom exakt vad jag kunde tänka mig. Sa uttryckligen till honom att jag inte alls var intresserad av strukturerade produkter eftersom jag vet att dessa innehåller en massa höga och dolda avgifter.

Trots detta och det faktum att jag sa till honom att jag hade kunskap med tanke på att jag arbetat på bland annat Avanza med finansiella produkter så var det enda erbjudande han kom tillbaka med just det jag inte ville ha. Ja, ni gissade rätt, strukturerade produkter!

Slutsatsen är: Får ni någon i luren som säger sig vara ekonomisk rådgivare eller kapitalförvaltare som gärna vill ha ett möte för att gå igenom er situation och ge er bra rådgivning om hur ni skall placera era pengar så släng på luren!!! Det är ingen idé att resonera med dem för de kommer aldrig att ge sig! Lägg på så fort de sagt att de ringer från en rådgivare som ni inte redan har en relation med!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör