Kategoriarkiv: Funderingar

23 204 802 kronor från oss på Pineberry!

Sedan Pineberry bildades i november 2007 har vi som jobbar och har jobbat i bolaget tillsammans bidragit med totalt 23 204 802 kronor i bolagsskatt, inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. En inte helt oansenligt summa!

Precis som min kollega Michael skrev för snart 3 år sedan så känns det faktiskt riktigt bra. Visst, det hade varit kul för oss på Pineberry att ha 23 miljoner över, kunde ha blivit en hyfsad fest! Men, samtidigt så är är det skönt att veta att pengarna gått till lite bättre ändamål :-).

Det skulle vara intressant att veta vad just dessa 23 miljoner använts till? Hade jag fått välja själv så hade jag prioriterat skola, sjukvård och äldreomsorg. Det är enligt min mening grunden som behövs för att alla skall få de bästa förutsättningarna inför livet, under livet och på ålderns höst.

Så, om ni som bestämmer läser detta! Använd gärna vårt bidrag om 23 204 802 kronor till att förbättra för alla skolbarn, sjuka och gamla!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Ömsesidig respekt för varandras olikheter och uppfattningar enda logiska slutsatsen!

En artikel i DN idag påminde mig om universums oändliga storhet och fick mig att börja söndagsfilosofera lite. Artikel beskriver upptäckten av en ny kvasargrupp som det skulle ta 4 miljarder år att komma förbi om man åkte från jorden i ljusets hastighet. Det är onekligen en bit bort och bekräftar att universum åtminstone är rätt stort även om det mot förmodan skulle visa sig inte vara oändligt!

Om vi antar att vi våra vetenskapsmän trots allt har rätt, dvs att universum är oändligt stort. Så blir den logiska slutsatsen att jorden och vi som bor här är oändligt små. Dessutom är då rent logiskt vår kunskap om universum också oändligt liten. Det spelar liksom ingen roll hur mycket våra vetenskapsmän säger sig veta, i ett oändligt universum är vår kunskap oändligt liten och begränsad! Den slutsatsen tarvar en viss ödmjukhet, eller hur?

Trots vår oändligt lilla och begränsade kunskap om universum så tenderar vi oändligt små människor att bråka om en massa oändligt små saker som vi egentligen inte vet något alls om. En av dessa frågor som ställer till störst problem för oss är frågan om det finns en Gud eller inte och vem denna Gud är. En del hävdar till och med att det inte bara finns en Gud utan flera. Så gott som alla har sin egen uppfattning om huruvida Gud finns eller inte och hur Guden eller Gudarna vill att vi skall leva här på jorden.

En del troende och ateister är så övertygade om att de har rätt om just sin uppfattning att de tar till allt från hån och hets mot de andra till våld och fullskaliga krig. I en del fall handlar det till och med om etnisk rensning för att få bort de som inte ”vet” samma sak som vi vet. Och det är någonstans där man går över gränsen, dvs när man säger att man vet! Vi har precis konstaterat att universum är oändligt och att vår kunskap är oändligt liten och begränsad. Hur kan vi då säga oss veta något så till den milda grad att vi till och med dödar andra?

Förutom frågan om Guds existens så ställer som sagt själva definitionen av Gud till det ytterligare. Vad är Gud om Gud finns? Är Gud ett andeväsen eller bara någon gigantisk form av liv som flackar runt någonstans i vårt oändliga universum och lite då och då kommer förbi. Eller är det så att vi är avbilden av liv på någon annan planet i vårt oändliga universum som vi inte känner till och att det är där uppfattningen om en Gud kommer ifrån? Fråga inte mig, jag vet inte. Däremot får man enligt min mening tro vad man vill!

Det man kan undra är vad det egentligen är som driver oss oändligt små människor med oändligt lite kunskap om i princip allt att bråka om dessa oändligt små saker? I universums relativitet är vi kanske bara 6 miljarder bakterier på ett sandkorn som någon annan en gång per dygn lägger sin badhanduk över? Det låter löjligt, men i ett oändligt universum som vi inte vet något om är väl inget omöjligt. So, what´s the point?

Det enda logiska vore att sluta håna, hetsa och bråka om saker som vi tror och som vi faktiskt inte vet någonting om alls. Det finns ingen som helst logik ur något perspektiv att lägga tid på sådana saker. Det är snarare totalt bortkastad tid och energi. Och, i värsta fall så slösar vi den korta tid vi har till den dagen kommer då vår gigantiska livsform placerar sitt förstoringsglas mellan oss och solen 🙂

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Christer Gardell kallar högfrekvenshandeln ”olaglig”

I oktober 2010 skrev jag något raljerande om högfrekvenshandel och de negativa effekter detta fenomen har. I Dagens Industri kan man idag läsa att Christer Gardell till och med anser att den kan vara olaglig.

Enligt min mening är det sannolikt så att Christer Gardell har helt rätt om man skulle fingranska det sätt som högfrekvenshandeln sker på. Frågan är om inte högfrekvenshandlarna påverkar kurserna på ett otillbörligt sätt genom sitt agerande.

Allt annat lika så anser jag fortfarande att all form av kortsiktig spekulation är negativt på många sätt. Högfrekvenshandeln är egentligen bara spetsen på det isberg som kortsiktig spekulation i alla dess former utgör.

Världens finansmarknader verkar ha tappat bort hela syftet med möjligheten att handla exempelvis på börsen. I stället för att få till en fungerande kapitalmarknad leder detta nu till att vi faktiskt kraschar den, kanske totalt!

De senaste åren har derivat lagts på derivat och kravet på snabba vinster genom spekulation har ökat. Från att ha varit något som vissa ägnade sig åt så verkar till och med majoriteten av småspararna ha samma perspektiv.

Vad hände med att spara långsiktigt och vara nöjd med 10-15 % avkastning över inflationen? Nu verkar till och med småspararna förvänta sig klipp på 2-300 % i månaden och spekulerar vilt med sina besparingar.

Nej, titta på Stefan Persson och Fredrik Lundberg mfl som fokuserar på de fundamentala faktorerna. Om bolaget tjänar pengar och kan ge bra utdelning på lång sikt så köp och behåll. Spekulerar marknaden ner dessa bolag får du dem dessutom billigt!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Inför 30 dagarsregeln för all aktiehandel!

Hastigheten i aktiehandeln på världens börser ökar hela tiden. Det senaste fenomenet som ökat explosionsartat de senaste åren är högfrekvenshandeln. Högfrekvenshandeln sker med hjälp av datorer som automatiskt lägger order på marknaden. Denna form av handel står uppskattningvis idag för två tredjedelar av börshandeln i USA.

Högfrekvenshandeln slår bland annat hårt mot de Daytraders, banker (exempelvis HQ Bank) och andra som handlar i eget lager och som varit de som handlat mest tidigare. Dessutom så får högfrekvenshandeln effekten att det blir en överdrivet slagig handel på börsen vilket drabbar alla.

På sikt finns även risken att övervakningen av handeln försvåras och kursrörelserna i sig inte alls längre går att förklara. Handeln blir då helt styrd av de som optimerar datorerna och rörelserna baseras då på ren spekulation. Tvärtemot det som man försöker motarbeta i andra sammanhang efter den senaste finanskrisen.

Andrahandsmarknadens egentliga uppgift, dvs att indirekt underlätta kapitalanskaffningen för de företag som behöver mer pengar till expansion försvinner då mer eller mindre helt. I stället får vi en total spekulationshysteri utan sans och balans eller hänsyn till de underliggande företagens egentliga värde.

Som jag ser det så finns det faktiskt en väldigt enkel lösning som alla inom finansbranschen redan känner till om vi inte vill hamna i detta spekulationsträsk. Inför 30 dagarsregeln för all aktiehandel och låt börserna återgå till att uppfylla det ursprungliga syftet.

I korthet går 30 dagarsregeln ut på att den som köper en aktie inte får sälja denna med vinst innan 30 dagar gått. Skulle aktien sjunka i värde och en försäljning därmed skulle innebära en förlust får man dock alltid sälja. Regeln gäller redan idag för anställda inom finansbranschen.

Anledningen till att regeln finns för anställda i finansbranschen är att minimera risken för att de genom sin position skulle kunna utnyttja information som inte andra har. Dvs, den är avsedd att skydda mot spekulation pga insiderinformation och liknande. Regeln gäller såklart även andra finansiella instrument än aktier och andra typer av transaktioner än köp.

Förslaget kan tyckas drastiskt, men är det inte dags att vi tar till drastiska metoder mot den spekulation som driver in oss i finanskris efter finanskris. Förutsatt bättre genomlysning av företagen som noteras skulle vi även få bort mycket av det skräp som finns på börserna idag.

Faktum är att det finns handelsplatser som redan idag begränsar handeln till vissa perioder (exempelvis månadsvis). En av dessa är Alternativa Marknaden även om skälet för att denna handelsplats startades berodde på andra orsaker. Logiken är dock densamma.

Det måste i princip finnas marknadsplatser för att underlätta för företag att få in kapital för sin expansion. På så vis kan nämligen de som investerar för att långsiktigt bygga upp företag sprida sina risker och komma ur investeringar som de inte längre tror på lättare. Däremot måste det inte finnas marknadsplatser som drivs av de olika aktörernas spekulation och styrs av automatiserad girighet och fruktan.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Hantverkarindex – ett nytt sätt att räkna länders tillväxtpotential?

Efter att ha renoverat köket hemma så slog det mig att man kanske skulle kunna använda sig av ett hantverkarindex för att bedöma i vilken utsträckning ett land har potential till högre tillväxt än ett annat land. Anledningen till att detta slog mig är att jag haft hantverkare från tre olika länder hemma och deras inställning till arbetstider och arbetstempo var helt olika beroende på vilket land de kom ifrån.

Om mitt tidigare antagande att man 1) blir mindre benägen att arbeta hårt ju bättre man redan har det ekonomiskt och att 2) de som har störst potential till förbättring av sin ekonomiska situation genom hårt arbete också kommer att driva en högre tillväxt stämmer så borde det fungera.

Självklart finns det en mängd andra faktorer som påverkar ett lands tillväxt så jag har inga anspråk på att detta är en vetenskapligt korrekt iakttagelse. Men, den främsta drivkraften för tillväxt i ett land måste ju ändå vara den inställning som de som bor i landet har.

Hur som helst så fick jag möjligheten att ”first hand” se polska, lettiska och svenska hantverkare ”in action”under min köksrenovering.

De polska hantverkarna tyckte det var irriterande att de inte kunde börja före 8.30 på morgonen och dessutom var tvungna att sluta kl 18 på kvällen. De tyckte att det var lite väl korta arbetsdagar. Dessutom arbetade de även på lördagarna. Den enda heliga dagen var söndagen då de vilade.

De lettiska hantverkarna skulle leverera bänkskivan i granit, leveranstid från mallning skulle vara 2 veckor enligt leverantören. Det första som hände var att de ringde på en lördag för att fråga om de kunde komma och malla på söndagen. Sedan tog det bara 5 dagar så ringde de igen och bad att få komma och montera allt följande söndag (inga vilodagar på söndagarna här inte).

Slutligen monterades köket av svenska hantverkare som redan från början meddelade att de inte kommer att komma före 9.30 på morgonen och framförallt inte vara kvar längre än till 16. Dessutom arbetade de inte alls på onsdagarna för då hade de privata fritidsprojekt som de ägnade sig åt.

Monteringen av köket, som om exempelvis de polska hantverkarna hade gjort det skulle ha tagit 1 vecka, tog därför 2 veckor. Med detta sagt så är jag ändå väldigt nöjd med resultatet som levererades och eftersom jag inte hade bråttom gjorde det inget att det tog längre tid.

Skulle man göra någon form av tillväxtindex utifrån ovanstående så borde Lettland ha högst tillväxt, tätt följt av Polen medan Sverige skulle ligga en bra bit efter.

Jag har faktiskt inte kollat siffrorna utan det får ni göra själva, men jag misstänker att ovanstående rangordning vad gäller den relativa tillväxten de senaste 10 åren kan stämma rätt bra med verkligheten. Undantaget de senaste åren som påverkats av den omfattande finanskris som vi haft och som borde ha påverkat väldigt dramatiskt.

Någon som har några siffror att jämföra med?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Skräcken på börsen – skräcken för att USA och Europa blivit akterseglade av Östeuropa, Asien och Latinamerika!

Är det så att det vi sett de senaste 2-3 åren i form av finanskriser egentligen är tydliga tecken på mycket allvarligare problem inom västvärldens nationella ekonomier än tillfälliga skuldberg eller vidlyftiga spekulationer inom bankväsendet? Skall man vara lite självkritisk så har vi ju faktiskt under de senaste 7-10 åren sett tydligt hur tillväxten i exempelvis USA och Europa mer eller mindre stagnerat alternativt legat på låga nivåer relativt Östeuropa, Asien och Latinamerika.

Vi har helt enkelt blivit för lata och har redan för hög välfärd för att kunna driva någon egentligen tillväxt. Hur stora hus, hur många bilar och båtar, hur mycket lån för konsumtion kan man egentligen ha? Medan vi i väst diskuterar 6 timmars arbetsdag och låter folk gå i pension vid 50 som i Grekland arbetar östeuropéerna, asiaterna och latinamerikanerna stenhårt 12-15 timmar om dagen 6-7 dagar i veckan för att uppnå en högre levnadsstandard.

Som normalt sett ohejdad optimist så blir jag riktigt rädd när jag inser att jag i denna fråga ser väldigt pessimistiskt på västvärldens möjlighet att konkurrera med våra grannar i Östeuropa, Asien och Latinamerika.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Girighet

Läste i en artikel i Di idag att Mats Qviberg och Michael Treschow skall prata om girighet i Engelbrektskyrkan imorgon söndag. Eftersom det i artikeln verkar som att ingen riktigt vet hur man skall definiera girighet och inte heller kan svara på om girighet enbart är av ondo, eller även kan vara en bra drivkraft så skulle jag vilja tillägga följande. Girighet är enligt min mening aldrig positivt. Girighet är en avart av en normal och sund strävan efter att få det bättre än man redan har det. Girighet behöver därmed inte heller nödvändigtvis bara omfatta pengar eller andra ekonomiska fördelar utan kan även handla om andra saker.

Oavsett vad en person är girig efter så handlar det om att en normal strävan efter att få det bättre övergår till en osund besatthet. Denna besatthet leder i sin tur till att den som strävar efter något gör allt för att skaffa sig det även om det uppenbarligen sker på andras bekostnad. Girighet innefattar till skillnad från en sund strävan efter att få det bättre således även en rå hänsynslöshet. För min del är det sunt och fullständigt normalt att sträva efter att få det bättre oavsett om det handlar om ekonomi eller livskvalité i övrigt. Kontrollfrågan man alltid måste ställa sig i denna strävan är dock om man på vägen skadar någon annan för att uppnå sitt mål. Skulle så vara fallet så är man girig! Det är som buddisterna säger – strävan efter lycka är det som driver människan och det är sunt så länge som denna strävan inte leder till att man skadar någon annan.

Självklart är det sedan så att det kan vara svårt att se att man skadar någon på vägen eller ens att definiera vad som kan anses vara skada. Det är där som vår egen personliga moral kommer in och i många fall avgör.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Vad har bilföretagen för affärsmodell för originaldelar egentligen?

Köpte en Audi till mig själv i födelsedagspresent i våras. Det blev en fin liten svart Audi A5 med 3.0 TDI motor som jag måste säga att jag är mycket nöjd med. Eftersom jag köpte deras demobil som då av naturliga skäl bara hade sommardäck frågade jag om kostnaden för vinterhjul/däck. Säljarens svar gjorde mig lite fundersam eftersom han tyckte att jag borde köpa dessa någon annanstans än hos Audi eftersom det skulle bli mycket billigare.

Häromveckan fick jag dock lite bråttom när jag konstaterade att det snart nog är dags att byta till vinterhjul/däck. Jag kollade därför runt lite grann på däck med lättmetallfälgar (man vill ju vara snygg även på vintern). Kunde snabbt konstatera att originalfälgar helt riktigt är mycket dyrare än icke original. Men, eftersom jag inte har någon som helst koll på hur bra/säkra fälgar av icke original standard är så bestämde jag mig trots prisskillnaden att köpa Audi original. Dyrare, men kanske ändå säkrare var logiken samtidigt som jag inte alls hade någon lust att fördjupa mig i olika fälgars egentliga kvalité.

Sagt och gjort – i måndags befann jag mig på Audi och fick hjulen/däcken bytta. Eftersom jag ändå var där så frågade jag vad en eftermontering av navigeringssystem skulle kosta. Jag har ju en schysst display i mitt befintliga ”entertainment system” i bilen och vill därför inte fula till det med en separat GPS display. Till min förvåning fick jag samma bemötande som tidigare fast om möjligt ännu tydligare. ”Det är ingen idé att räkna på. Eftermontering av ett navigeringssystem i original blir minst 3 gånger så dyrt som om du köper en annan lösning på gatan.”

Jag uppskattar naturligvis Audis ärlighet i dessa frågor, men det jag undrar är hur de tänker? Det är en sak att ta mer betalt för originaldelar med argumentet att original är bättre, snyggare, eller helt enkelt för att varumärket kostar att bygga upp. Då kan man ju tjäna mer pengar på sina redan sålda bilar. Men, om man alltid avråder sina kunder från att köpa originaldelar för att priset är för högt så spricker den idén rätt så hårt.

Kanske är det så att de bara vill sälja dessa delar som tillval när man de facto köper bilen som ny, men det verkar lite konstigt. Eller, är det så att de flesta faktiskt gör sina val när de köper en ny bil, men att de sedan väldigt sällan eller aldrig vill lägga till funktion eller annat om de har eller köper en begagnad bil. Beror detta i så fall i sin tur på att originaldelarna har varit mycket dyrare från början och att biltillverkarna sedan intåget av kopieproducenterna inte kan matcha deras priser på grund av de volymfördelar en tillverkare av delar till fler märken kan göra?

Jag vet faktiskt inte hur det förhåller sig, men om det är det senare som är problemet så borde väl någon biltillverkare till slut köpa upp en tillverkare av delar/fälgar till fler märken och på så vis tjäna mer pengar på både sina sålda bilar och andras. Något att fundera på är det i alla fall!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör