Placeringsstrategi för konservativa och försiktiga sparare

Den absolut viktigaste frågan för de som har möjligheten att lägga undan lite pengar för framtida bruk är hur man får bästa möjliga avkastning på sitt sparande. Tyvärr är detta även en fråga som får många att känna en stor stress.

Det finns en uppsjö av alternativ för hur man skall spara sitt surt förvärvade kapital och bakom många alternativ så står det ofta mer eller mindre seriösa rådgivare som lockar med erbjudanden som är svåra att motstå. Habo Finans är ett sådant exempel som är aktuellt igen med tanke på den begynnande rättegången.

En ganska vanligt missuppfattning som grundar sig på att banker och andra rådgivare som tjänar pengar på att förmedla sparandeprodukter är att sparande är något som är svårt och komplicerat. Jag vill bestämt hävda att sparande är bland det enklaste man kan syssla med!

I sin renaste form så handlar det om ränta på ränta. Det som är säkrast och enklast att göra är helt enkelt att sätta in sina pengar på ett sparkonto som ger så bra ränta som möjligt. Här är de olika nischbankerna helt oslagbara. Många av dem erbjuder idag samma bankgaranti som de stora bankerna men de kan ge upp till 3% i ränta utan bindningstid.

Det som tyvärr också drivit problematiken med sparande är den spekulationshysteri som frodats och som lockar med stock picking som kan ger flera hundra procent i avkastning om man prickar rätt. Det som man sällan uppmärksammar är att detta även innebär en enormt hög risk som gör att hela sparkapitalet snabbt kan ätas upp.

De värsta avarterna av spekulationshysterin är de senaste årens framväxt av olika certifikat och andra derivat som i värsta fall är baserade på teoretiska tillgångar. HQ Banks undergång är ett exempel i megaformat. Om inte ens de klarar av att hantera den här typen av finansiella instrument borde det då inte vara kriminellt att erbjuda dem till vanliga småsparare?

Hur gör då den som vill spara sitt kapital med låg risk och få en hygglig avkastning utan att behöva sätta sig in i vad som händer på marknaden varje dag eller lära sig allt om olika företag? Detta beror rätt mycket på hur mycket kapital man kan spara. För den som inte har mer än några hundralappar så blir det tyvärr inte roligare än ett sparkonto. Men, vad gör det? Det är ju avkastningen man vill åt!

För den som har lite mer är det enklaste alternativet att välja ut en handfull stora företag på börsens som i många år levererat hög direktavkastning och därmed också gjort bra vinster. Exempel på sådana är Atlas Copco, H&M, Handelsbanken, Axfood, Holmen, Ratos, Lundbergs och Astra Zeneca.

Sedan beror det på hur långsiktig man är. Är man kortsiktig, dvs behöver pengarna inom 1-2 år så är räntekontot kanske ändå bäst eftersom kortsiktiga svängningar på börsen annars kan göra att kurserna står som lägst när man vill använda dem. Är det på längre sikt eller till och med 5-10 år är det bara att köpa 3-5 av aktierna ovan och vänta.

Skulle det svänga lite så sitt still i båten. När det är billigt så köp lite mer om du kan och är det dyrt så kan man sälja av lite om man vill. Och under hela resan så kan man njuta av en bra utdelning under tiden. Det enda man då behöver göra är att kontrollera delårsrapporterna någon gång i kvartalet för att se att ingen oförutsett har hänt.

Sitter själv med lite H&M som gick ner lite igår, men sedan upp lite idag utan att oroa mig. På lång sikt har de gett bra avkastning från år till år och eftersom det finns en stark ägare med ett eget intresse av att få bra utdelning och tillväxt så rider jag gärna med på vågorna.

På så vis räknar jag med 10-15 % avkastning per år och det är inte illa när inflationen ligger under 2 %. Glöm det där med stock picking för att göra snabba klipp, det är få som lyckas ibland och ingen som lyckas hela tiden. Den som gapar över mycket mister som bekant ofta hela stycket!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Google Analytics drar till sig råttor!

Med ett ökat intresse för marknadsföring på Internet kommer tyvärr även en uppsjö av lycksökare med mer eller mindre seriösa inslag i sina verksamheter. Ett exempel där lycksökare nu verkar ha slagit rot är bland konsulter som hjälper företag att mäta lönsamheten av deras internetsatsningar.

För er som följt min blogg så vet ni att jag precis som andra seriösa internetentreprenörer tycker att det är väldigt viktigt att man mäter lönsamheten av de satsningar man gör på Internet. Det gäller allt från att skaffa en webbsajt till att mäta resultatet av annonsering online och sökmotoroptimering som görs. Gör man investeringen att skaffa en webbsajt skall man veta vad syftet är och se till att den anpassas därefter. Därefter är det viktigt att mäta och utvärdera all trafik som man får till webbsajten. Trafiken man får skall konvertera till intäkter!

För den som inte är rädd att göra lite arbete själv och har tid sätta sig in i hur saker och ting fungerar kan jag varmt rekommendera Google Analytics för att mäta lönsamheten. Det är ett analysverktyg som är helt gratis där man i princip kan mäta allt som är av intresse i det här fallet. Eftersom det är Google som står bakom så går det också att väldigt enkelt integrera informationen från Adwords direkt in i analysen. För den som har lite mindre tid eller inte vill fokusera på detta själv så går det att få hjälp.

Det viktiga om du söker hjälp för att sätta upp och använda Google Analycis är dock att du måste se till att du inte hamnar i händerna på de, enligt min mening, bluffbolag som säljer rapporter från Google Analytics genom dyra abonnemang. Rent krasst så skall det inte vara nödvändigt att betala särskilt mycket för att någon sätter upp rapporteringen. I en mindre och inte så föränderlig verksamhet som bedrivs online kan det till och med många gånger räcka med en engångsinsats på 5-10 timmar för att få bra rapporter uppsatta.

Tyvärr finns det de som faktiskt säljer rapporter från Google Analytics, som är gratis, för tusentals kronor per månad. Det värsta är att de ofta får tillfälle att presentera sig i seriösa sammanhang för att ingen egentligen förstår att den tjänst de levererar är rena rama rånet. Var på ett sådant event för inte så länge sedan där ett av dessa företag fick tillfälle att sälja in sig. Med enkla sanningar och stora förenklingar av verkligheten lyckades de få stort intresse från åhörarna. Problemet är att det de säljer är inte värt pengarna på långa vägar.

Modellen för dessa företag är enkel. 1) Se till att alla som lyssnar inser att det är viktigt att mäta lönsamheten av sin internetsatsning, 2) Få dem att tro att det är relativt svårt och att de behöver konsulthjälp och 3) Bind upp dem med årsabonnemang eller i vissa fall ännu längre genom att locka med rabatter. I det fallet som jag var med och fick information om kostade abonnemanget nästan 50 000 kronor om året. Det man får är ett utskick per post med en utskriven rapport från Google Analytics en gång i månaden. Är dessa rena bluffbolag eller kan man kalla dem seriösa? Det får väl var och en bedöma själv, men jag anser att de luktar lång väg.

Får ni dessa erbjudanden så ställ kritiska frågor – vad ingår – hur ser rapporterna ut – vad grundar sig rapporterna på för information – be att få exempel och jämför sedan med vad Google Analytics erbjuder helt gratis! Och vad ni än gör bind inte upp er på långa avtal. Har de en bra tjänst så kan de väl ta risken med månadsabonnemang, eller hur?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Entreprenörskap Unplugged

Fick den stora äran och nöjet att prata på Entreprenörskap Unplugged som skapats av Christian Rudolf på Disruptive. Ett mycket gott initiativ som jag kan rekommendera alla som är intresserade av entreprenörskap att besöka.

Förutom att det är inspirerande att lyssna på alla idéer och träffa trevliga människor som tänker lika ”out of the box” som man själv kanske gör så är det ett bra tillfälle att nätverka. Kanske kan det även skapas nya konstellationer av entreprenörer som ger upphov till helt nya företag?

Att få lite nytt perspektiv på vad man själv sysslar med är också väldigt nyttigt. Lärde mig på relativt kort tid en hel del nya saker som jag kommer att ha nytta av. För den som är intresserad så kommer här mitt bidrag till kvällen.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Eniro är tyvärr slut om de inte stöper om sin verksamhet helt!

Egentligen borde jag sluta uttala mig om vad jag anser om noterade företag och i stället i det tysta ägna mig åt blankningsaffärer i dem i stället. Men, eftersom jag av princip inte gillar spekulation, särskilt inte sådan som grundar sig på en negativ syn, så kan jag inte låta blir att prata om dem.

Träffade två av Sveriges aktieanalytiker för en lunch den 1 september för att bland annat prata om mediebranschen. Under lunchen fick jag frågan om vad jag ansåg om Eniro varpå jag naturligtvis inte kunde annat än svara ärligt.

Veckan därpå fick Jesper Kärrbrink sparken som VD och nu har bankerna börjat dra öronen åt sig på allvar när det gäller Eniro. Nu tror jag inte på något sätt att mitt samtal med analytikerna påverkat händelseutvecklingen, men det är rätt kul tajmning.

Vad sa jag då under min lunch med analytikerna? Jo, att Eniro, som jag ser det, faktiskt inte har något existensberättigande som företag. Deras verksamhet saknar totalt verkshöjd och är helt enkelt på utdöende. Katalogen är sedan länge uppenbart död och den enda lösningen de hittills verkat ha kommit fram till är att flytta den online.

Trots den totala bristen på nytänkande lägger Eniro ändå mängder med reklampengar på att marknadsföra exempelvis ”Supersök” som egentligen bara handlar om att kombinera deras simpla nummersök med Googles fantastiska sökresultat. Hur skulle detta kunna bli en självständig och vinstgivande verksamhet på sikt?

Att Eniro skulle kunna konkurrera ut Google som sökmotor ser jag som helt omöjligt. Följaktligen kommer Eniro att kunna fortsätta att leva på aggressivt sälj av reklamutrymme och klick under en kort tid. De vinner ytterligare lite tid pga att de kan stötta detta med intäkter från sin nummerupplysning per telefon. Men ge det 3-5 år så är båda dessa affärer helt borta.

Nummerupplysningen i sig är en generisk och konkurrensutsatt tjänst som precis som telefonkatalogen flyttar online och är gratis. Prispressen på telefontjänsten är därför uppenbar och skulle Google välja att plocka in även telefonnummer i sitt sökresultat så är marknaden borta mer eller mindre för gott.

Lokalt sök som är det starka argumentet på deras sajt: ”Eniro är marknadsledande inom lokalt sök” är de inte på något sätt ensamma om. Google ger redan idag lokalt sökresultat beroende på var den som söker befinner sig. Samma sak där således – ingen verkshöjd på det de erbjuder och därför långsiktigt ingen affär.

Personligen skulle jag aldrig investera i Eniro om de inte kommer fram till hur de skall använda pengarna på ett helt nytt sätt. Att betala av befintliga lån gynnar bara de existerande långivarna. För det fallet att Eniro kommer med en nyemission råder jag därför alla att tacka nej!

Mitt råd till Eniro är att snabbt försöka hitta något mer att leva på än aggressivt säljande av relativt värdelöst annonsutrymme och en sjunkande marknad för katalog och nummerupplysning. Just nu finns pengarna för att göra något, men hur länge?

Kan ni så starta en helt ny och nytänkande mediebyrå med fokus på de kvalificerade tjänster som faktiskt behövs när det gäller Internet. Det finns ett oändligt behov av att få kvalificerad hjälp med marknadsföring och försäljning online, utvärdering av detsamma, sökmotoroptimering och mycket annat.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Striden om det mobila operativsystemet trappas upp!

France Telecom-Orange har bjudit in Deutsche Telekom, Telefonica och Vodafone till ett möte för att diskutera hur de skall kunna mota Apple och Google i grinden och skapa ett eget operativsystem för mobilen.

Tidigare har främst de olika hårdvarutillverkarna haft sina egna operativsystem för mobilerna, men efter Googles inträde med Android och Apples framgångar med sitt eget operativsystem verkar nu även andra vakna till. Hårdvarutillverkarna däremot verkar delvis ha resignerat inför Android. Enda undantaget är Nokia som stenhårt håller fast vid Symbian.

Det är intressant att se hur några ger upp medan andra kämpar vidare samtidigt som konkurrensen riskerar att öka från helt nya håll. Vad är det som driver en så aktiv förändring inom mobiltelefonin? Vad är det som de olika aktörerna slåss om egentligen? Jo, det är den reella makten över mobilanvändarna och möjligheten att tjäna pengar på mobiltelefoni.

Att det blir allt svårare att tjäna pengar på själva samtalen har varit klart sedan länge. Frågan är om inte möjligheten att ta betalt för trafiken till slut går samma väg. Anledningen är att konkurrensen är stenhård och de flesta mobilanvändare är illojala. När tjänster som samtal och datatrafik är såpass homogena som de är blir priset istället en mer eller mindre helt avgörande faktor för valet av operatör. Då behövs andra tjänster som man kan sälja och för att kunna sälja dessa måste man veta vad mobilanvändarna vill ha.

Både Apple och Google har insett det enorma värdet av att äga operativsystemet i din och min mobil. Gör de det så har de nämligen kontroll över mer eller mindre allt vi gör. På så vis lär de känna oss på ett väldigt intimt sätt. När de väl vet vad vi gör, söker efter, känner för typ av andra mobilanvändare och till och med vet var vi befinner oss så är möjligheterna att skapa nya tjänster och tjäna pengar oändlig. Tjänster som ”hitta din iPhone” är typexempel på hur man kan smyga in detta.

För telekomoperatörer som ser sina marginaler sjunka på samtal och datatrafik är det därför ett mycket reellt och faktiskt hot att andra starka aktörer på marknaden, som Google, nu verkar ta över operativsystemet. De måste till skillnad från hårdvarutillverkarna som kan ta bra betalt för sina smart phones hitta sätt att kompensera för intäktsbortfallet. Då är kontrollen över användarna och möjligheten att erbjuda dem mer avancerade tjänster helt livsnödvändigt.

Räkna med att det blir en hel del förändringar framöver inom mobiltelefoni när det gäller operativsystem till mobilerna. Det är en kamp på liv och död för telekomoperatörerna!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

WordOn får ett namnkunnigt Advisory Board

Stefan Barholm, Christian Bönnelyche, Tony Johansson och Ted Nelson har valt att vara med och stötta WordOn genom att aktivt bidra med utvecklingen av bolaget. De är alla lika övertygade om att det finns utrymme för en ny aktör med fokus på marknadsföring och försäljning online som vi andra.

Alla medlemmarna i WordOn:s Advisory Board har dessutom har lång erfarenhet som köpare av marknadsförings- och försäljningstjänster samt förstår vilka utmaningar som annonsörer och mediebyråer står inför. Med deras hjälp kan WordOn därför snabbt anpassa sig och erbjuda bästa möjliga lösning.

WordOn:s mål är att bli det ledande affiliatnätverket i Sverige. För att nå dit kommer WordOn att erbjuda alla de tjänster som är viktiga för att våra kunder skall maximera avkastningen av deras marknadsföring och försäljning online.

WordOn erbjuder allt från hjälp med att sätta upp strategin för marknadsföringen och försäljningen online, till att öka synligheten och trafiken till webbsajten samt att konvertera trafiken till faktiska intäkter. Vi kan även hjälpa våra kunder med sökmotormarknadsföring och allt detta innebär.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Spiltan Räntefond svarar

Fick ett förtydligande från Erik Brändström som är VD för Spiltan Fonder (se nedan). Av hans svar framgår det att alla svenskregistrerade fonder redovisar sin avkastning med hänsyn till den bruttoavkastning som erhållits i form av utdelning. Och självklart är det helt rätt att göra på detta vis!

”Hej Stefan

Först vill jag tacka för de vänliga orden om Spiltan och Spiltan Fonder och det är både kul och tillfredsställande att du delar vår syn på förvaltning.

Sen vill jag ge dig en eloge för ett omfattande arbete för att penetrera alla vinklar av hur utdelningen påverkar avkastningen för fondsparare. Detta är inte enkelt och hur utfallet blir är dessutom både beroende av hur man valt att spara i en fond (direkt, IPS, PPM osv) men även om fonden är registrerade i Sverige eller t ex i Luxembourg.

Dessutom vill jag förtydliga att alla fondbolags fonder, gäller både ränte- och aktiefonder, som är svenskregistrerade redovisar sin avkastning utdelningsjusterat, dvs med hänsyn tagen till den bruttoavkastningen som fonden faktiskt delat ut. Detta betyder analogt med ditt resonemang att alla fondbolag och alla svenskregisterade fonder redovisar missvisande avkastning…

Men oavsett detta är det precis som du nämner viktigt att på alla tillgängliga sätt informera om hur utdelningen kan komma att påverka avkastningen för en fondsparare. Det var därför vi redan i vår årsrapport (i samband med att vi skickade ut deklarationsbeskeden i januari) tog upp frågan och sen har repeterat informationen ett antal gånger under våren både brevledes och per e-post.

Vi har dessutom arbetet hårt för att informationen skall vidareförmedlas genom våra olika samarbetspartners. Tyvärr är det nära nog omöjligt att nå ut med informationen till alla våra ca 15 000 fondsparare men vi kan lova dig att vi verkligen har gjort vårt allra bästa och kommer göra så även fortsatt för att lyckas även med detta.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka för de vänliga orden om Spiltan och Spiltan Fonder.
Har du vägarna förbi så hör av dig så bjuder vi på kaffe&bulle.

Med vänliga hälsningar
Erik Brändström / Spiltan Fonder”

Ordet ”missvisande” i rubriken på mitt förra inlägg syftade snarare på den faktiska effekten för den som sparar direkt i dessa fonder. Har man sina fonder i ett skattefritt sparande (kapitalförsäkring, IPS eller liknande) så stämmer den faktiska avkastningen med den som redovisas i rapporterna.

Det är bara synd att skattelagstiftningen för direktsparande skall strula till det på detta vis för den som är långsiktig i sitt sparande. Ju långsiktigare man är i just dessa fall desto lägre blir nämligen den faktiska avkastningen eftersom 1 krona idag är mer värd än 1 krona imorgon.

Som sparare tvingas man därmed lätt in i olika skattegynnade sparandeformer som riskerar att kosta pengar i form av olika avgifter. Alternativt kan man sälja fondandelarna för att säkerställa sin avkastning och sedan köpa tillbaka fondandelarna igen. Men, vem orkar göra det?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Gevalia förklarar sin ståndpunkt

Anders Carne och Gevalia får i alla fall en eloge idag för att de svarat på den kritik de fått. Fick mail från dem med ett förtydligande om hur de ser på saken (se nedan):

”Hej Stefan,

Jag är ledsen över att du uppfattat det som att Gevalia skjuter över ansvaret för bättre arbets- och miljöförhållanden inom kaffeodlingen på er konsumenter. Det var självfallet inte meningen. Det jag ville ha sagt i intervjun – men som uppenbarligen inte kom fram – var att det krävs insatser längs hela kedjan och av alla för att skapa bestående förändringar när det gäller kaffeproduktion. Det är för övrigt också därför som vi välkomnar externa granskningar av den typen som Swedwatch regelbundet genomför eftersom vi vet att uppmärksamheten leder till ett ökat engagemang för frågan.

För Gevalias del (Kraft Foods) började det strategiska arbetet mot hållbart kaffe i början av 1990-talet. 2003 fördjupades arbetet ytterligare genom att vi började samarbetet med Rainforest Alliance (RA). RA är en oberoende miljövårdsorganisation som arbetar för att bevara biologisk mångfald och skapa hållbara försörjningsmöjligheter för arbetare och odlare.

Varje år görs revisioner av lokala miljöorganisationer i Syd- och Centralamerika för att kontrollera om odlarna uppfyller RAs krav. Via den fristående konsumentorganisationen Consumer International kan du läsa mer om RAs arbete. På www.gevalia.se kan du läsa om våra dubbelcertifierade kaffesorter som finns ute på marknaden.

Jag hoppas att dessa rader kan svara på dina funderingar.”

För egen del är jag fortfarande av den åsikten att det inte går att inkludera ”hela kedjan” som en ursäkt för att inte agera hårdare. Detta eftersom den största påtryckningen bara kan komma från de som köper kaffet från odlarna. Konsumenterna kan bland annat aldrig bli lika insatta som köparna av kaffet om vilka villkor som råder.

Verkar dock som att den bild av Gevalia som extremt cyniska som man fått av att läsa DN:s artikel snarare är en följd av journalistiskt klippande än Gevalias egentliga åsikter. Det är dock viktigt att arbetet fortsätter i än snabbare takt eftersom det verkar gå alldeles för långsamt.

Jag fortsätter därför att förorda köp av rättvisemärkt kaffe mot det ”konventionellt odlade” oavsett producent. Finns inget annat sätt för oss konsumenter att påverka och påverka kan vi ju faktiskt. Sedan vore det bra att se fler och snabbare förändringar internt inom kaffebranschen också. Det kan inte vara så svårt!

Öka ersättningen till de kaffeodlare som säkerställer bra villkor för de som arbetar på odlingarna och som inte använder onödigt giftiga bekämpningsmedel. Det borde gå att få snabbt genomslag hos alla odlare om deras ersättning och vinst kan höjas på detta sätt. Höj sedan priset mot konsumenterna om det krävs för få lönsamhet med ökade ersättningar till de som odlar på rätt sätt. Kaffe är trots allt ingen livsnödvändighet.

Samma sak gäller för övrigt även andra branscher. Man kan inte som konsument köpa extremt billiga saker utan att även vara medveten om att detta sannolikt innebär extremt låga löner och dåliga villkor för de som tillverkar dem.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Gevalia skyller barnarbete på konsumenterna!

Swedwatch är en organisation som granskar svenska företag i låglöneländer med målet att bidra till en hållbar global utveckling. I dagarna har de släppt en rapport om de svenska kafferosterierna Zoégas och Gevalia.

Enligt rapporten har Zoégas och Gevalia (det senare ägt av Kraft Foods) inte har gjort något nämnvärt för att förbättra situationen för de som arbetar på kaffeodlingarna i Brasilien trots att de fick kritik för hur de hanterade detta redan 2005. I en intervju i Dagens Nyheter idag så slår bolagen ifrån sig och säger att de visst bidragit till att förbättringar skett.

Det som tvingar mig att skriva om detta är att Anders Carne, presschef för Kraft Foods i Sverige, i intervjun säger att det ”konventionellt” odlade kaffet kommer att finnas kvar eftersom det i slutändan är konsumenterna som väljer. Med ”konventionellt” odlat kaffe åsyftar han kaffe som odlas utan garantier att hänsyn tas till miljön eller etiska och sociala villkor i övrigt.

Detta synsätt är så fel på så många sätt. Dels är det i sig oroande att begreppet ”konventionellt” används för kaffeodling som innebär att barnarbetare och en mängd giftiga kemikalier används. Det visar att majoriteten av kaffeodlarna fortfarande struntar i miljön och villkoren för de som arbetar hos dem. Och allt detta med kafferosteriernas (läs Zoégas och Gevalias) godkännande.

Dessutom är det tydligt att Anders Carne ser konsumenternas val av ”konventionellt” odlat kaffe som ett rättfärdigande av att Gevalia med gott samvete kan fortsätta att köpa kaffe av odlare som inte tar miljöhänsyn, använder barnarbetare eller har villkor för sina anställda som inte är etiskt försvarbara.

Hur tänker han då? Eftersom konsumenterna köper vårt ”konventionellt” odlade kaffe så tycker konsumenterna att det är ok att det är odlat med hjälp av giftiga kemikalier och att det används barn för att skörda kaffet? Jag har faktiskt rätt svårt att tro att det är just så konsumenterna tänker.

För det första så är jag övertygad om att de flesta konsumenter inte ens är medvetna om problemet och Gevalia kan därför inte använda deras okunskap som någon form av ”carte blanche”. För det andra har Gevalia några kaffesorter som är certifierande, dvs märkta för att konsumenterna skall se att de kommer från odlingar där hänsyn till miljö och etiska villkor garanteras. Detta ger självklart en positiv syn på allt kaffe från Gevalia.

Det jag skulle vilja veta är hur mycket av Gevalias kaffe som kommer från certifierade odlingar jämfört med ”konventionella” odlingar? Är det så att Gevalia genom att ha ett fåtal certifierade kaffesorter medvetet vilseleder konsumenterna att tro att Gevalia tar sitt ansvar? Anders Carnes uttalande i DN idag talar för det. I annat fall hade han inte skyllt Gevalias brister i detta avseende på konsumenterna.

Att skylla sitt eget dåliga beteende på att andra inte bryr sig kan aldrig vara acceptabelt. Det finns en mängd historiska argument som tydligt visat hur fel detta synsätt är. Antingen är Gevalia ett företag som tar miljö och etik på allvar, eller också är Gevalia inte det. Man kan inte ha kakan och äta den!

Att som Anders Carne skylla Gevalias försäljning av ”konventionellt” odlat kaffe på att konsumenterna trots allt efterfrågar det är i mina ögon lika dumt som att hävda att det är rätt att sälja narkotika eftersom det finns en efterfrågan bland narkomaner. Enligt min mening är det bara ett svepskäl som visar att Gevalia är ett girigt företag som inte lever upp till ”The Good Guy Concept”.

För mig är det uppenbart! Det enda sättet att förhindra att Gevalia fortsätter att ignorera miljöbrott och barnarbete på de odlingar de köper sitt kaffe ifrån är att bojkotta dem till dess att de slutar helt. Anders Carne uppmanar ju dessutom själv indirekt till just detta genom att hävda att de bara gör det konsumenterna vill när de köper sitt kaffe från ”konventionella” odlingar!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Första posten från min iPhone 4

Kanske lite larvigt, men jag måste ju testa att blogga från min nya iPhone 4. Har inte haft någon iPhone tidigare så det är lite av ett test.

Har nu hur som helst haft telefonen sedan fredag lunch. Tog två timmar av mitt liv och drygt 8 000 kr av mina pengar så frågan är – var det värt det?

iPhone 4 är som jag ser det ett mycket kompetent arbetsredskap även om just skrivandet är lite meckigt med ett såpass litet tangentbord.

Mail, kontakter och kalender fungerar bra, synk med PC och Mac också. Tycker dock att just MobileMe är lite sämre upplagt, inte det mest intuitiva gränssnitt jag sett.

Något som är ren katastrof är upplägget med Apple ID! Har varit tvungen att skriva in samma uppgifter fyra gånger för att jag gått in på kontot olika vägar; iPhonen, PC:n och Mac:en. Hur kan det ha gått så fel här?

En annan sak som varit sjukt irriterande är att telefonen låst sig vid några tillfällen. En gång kom jag inte åt app store utan omstart, ett par tre gånger har jag inte kunnat ringa efter att ha lyssnat på musik. Omstart har varit lösningen även då.

Som underhållande leksak, kamera och musikmaskin är iPhone 4 däremot riktigt bra. Underhållande appar, bra bilder och fantastiskt ljud! Hade dock varit kul att kunna ladda ner bilder från exempelvis Facebook vilket jag inte lyckats lösa ännu.

Spontant tror jag att Apple kommer att få det tuffare framöver. Android har ju den stora fördelen att de har ett öppet gränssnitt vilket ger en mycket breddade och större marknad. Men, Apple har sin nisch som de utnyttjar på ett lysande sätt.

Var det då värt det? Ja, är man tekniknörd som jag så var det utan tvekan det! Har inte kunnat släppa taget sedan jag fick den!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör