Louis Vuitton beter sig som giriga idioter!

Louis Vuitton

I Dagens Nyheter kan vi idag läsa om hur Louis Vuitton stämt Nadia Plesner för att hon skapat T-shirts som hon sedan sålt till stöd för de svältande barnen i Darfur. Anledningen till stämningen är att en väska som finns med på T-shirten påminner om en Louis Vuitton modell.

Förutom att detta visar upp Louis Vuittons giriga ansikte så måste man fundera på hur de tänkte när de sedan gick vidare med en stämning. Hur kunde de tro att detta agerande skulle främja deras sak, dvs på något vis få en positiv effekt för deras varumärke?

Louis Vuitton måste ha haft samma villfarelse om verkligheten som de diktatorer vi nu ser falla i mellanöstern, dvs att de kan agera på detta sätt utan att resten av världen får reda på det. Kanske dags att fundera på hur verkligheten faktiskt ser ut! Vilka chanser har Louis Vuitton att dölja sitt agerande i en internetvärld? Inga!

Enligt min mening är Louis Vuittons agerande så sanslöst girigt och korkat att man helt enkelt måste bojkotta deras produkter till dess att de gör avbön och efterskänker skadeståndet som de nu fått tilldömt sig. Allt annat är oacceptabelt! Inte för att jag köpt något av dem tidigare, men ändå!

Tänk efter Louis Vuitton. Hade det inte varit bättre att samarbeta med Nadia Plesner och uttryckligen gett henne tillåtelse att köra på samtidigt som ni lovat att matcha det hon kunde dra in med lika mycket i eget stöd till de svältande barnen i Darfur?

På det sättet hade ni fortfarande kunnat hävda rätten till er design och ert varumärke samtidigt som ni sannolikt kunnat få mycket positiv effekt på det senare genom att visa er godhet snarare än er girighet! Allt annat lika bör ni nog byta ut de rådgivare som kom med det lysande förslaget att stämma Nadia Plesner.

Om det mot förmodan finns andra företag som läser detta inlägg så hoppas jag att ni kan dra lärdom av Louis Vuittons agerande och göra precis tvärtom. ”The Louis Vuitton Way” funkar uppenbarligen inte så bra.

Läs gärna mer om detta på Distruptive.nu och Nakna Sanningen.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Pernilla Ström arg på Finansinspektionen för svartlistning

Häromdagen kunde vi läsa i DI om hur Pernilla Ström ansåg att: ”Det är som att sätta en kulspruta i händerna på en femåring när man släppt iväg enorma befogenheter till en myndighet som saknar kompetens och omdöme”.

Anledningen till hennes utspel mot Finansinspektionen är att myndigheten efter HQ Banks krasch svartlistat henne för styrelseuppdrag i finansvärlden vilket ledde till att hon inte längre kunde sitta kvar i Öhman Fonders styrelse.

Med tanke på vad som föranlett HQ Banks krasch så kan man nog tycka att det är rimligt att styrelseledamöternas lämplighet och kompetens för att sitta i just finansbolags styrelser ifrågasätts. De verkar ju inte ens ha förstått att det finns stora risker i att värdera bolagets tillgångar över det faktiska marknadsvärdet.

Det jag personligen tycker är mest underligt är att Pernilla Ström inte verkar förstå att hon måste ta konsekvenserna av att hon och övriga styrelsen i HQ Bank inte skött sitt uppdrag på det sätt som man kan förvänta sig. Kraschen i sig talar ju sitt tydliga språk, även om Finansinspektionens hantering möjligen kan diskuteras.

Vad är det som gör att folk tror att de kan få höga ersättningar och sitta i styrelser utan att sedan tvingas ta konsekvenserna när det går snett. Pernilla Ström och de övriga i styrelsen skall nog vara innerligt tacksamma för att det är Finansinspektionen och inte SEC i USA som hanterat kraschen och deras ansvar i frågan.

Man kan bara hoppas på att den här typen av krascher åtminstone lär andra att förstå att ett styrelseuppdrag med höga ersättningar inte är någon ”pensionspost”. Förstår man inte bolagets verksamhet, eller inte anser sig få den information man behöver för att göra det så är det nog läge att inte ta uppdraget alls. Alternativet att sova sig igenom uppdraget funkar inte.

För egen del är jag rätt stolt över att vara en av de jobbigare personerna i de styrelser som jag går in i. Min filosofi är att det är då man gör nytta, dvs när man verkligen sätter sig in i verksamheten och sedan ifrågasätter från ett utifrån perspektiv. Detta behövs även för att kunna uppfylla den strategiskt affärsutvecklande roll som en styrelsepost innebär.

Tvärtemot Pernilla Ström anser jag därför att en svartlistning av styrelseledamöter i finansbolag som inte skött sitt uppdrag är en självklar påföljd. Det är alldeles för många som hoppar runt både i finansvärlden och i andra branscher och klarar sig oskadda bara för att ingen säger ifrån. Det är ju trots allt andras pengar det handlar om!

Även om det inte går att jämföra fallen så kan man ta andra varnande exempel på hur styrelseledamöter och VD:ar på grund av att ingen säger ifrån kan förstöra bolag efter bolag. Christer Bergquist är ett sådant exempel som gått från ”klarhet till klarhet” i exempelvis Drax och Countermine. Det är inte förrän någon säger stopp som sådana karuseller slutar.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör (och faktiskt lite styrelseproffs)

Konsumentmakt upphöjt i 100

För snart två år sedan skrev jag ett inlägg om att Internet har ökat konsumenternas makt gentemot företag som levererar produkter och tjänster dramatiskt. Detta eftersom information om Bad Guy företag sprids snabbt och effektivt via Internet. Det går helt enkelt inte att som Bad Guy skydda sig genom att ingen får veta hur illa det är ställt.

Den senaste tidens revolutioner i Tunisien, Egypten, Libyen med flera länder där Bad Guys har makten har lyft konsumentmakten till en nivå som aldrig tidigare skådats. Tack vare Internet och mer specifikt Facebook får nu hela världen veta hur illa det är ställt och hur de Bad Guys som finns i dessa länder behandlar folket i dessa länder.

Det har inte bara gjort det svårt att skydda sig genom att ingen får veta hur illa det är ställt utan till och med drivit revolutionen mot Bad Guys vidare från land till land. Inget av detta hade kunnat hända om inte Internet funnits som ett sätt att sprida information och bilder mer eller mindre i realtid.

Man kan till och med enligt min mening gå så långt som att säga att Internet varit en stor bidragande orsak till att det till och med blivit revolution från början. Innan Internet kunde diktaturer mycket lättare isolera folket i landet från övriga världen något som idag i princip är omöjligt även om en del fortfarande försöker.

Internetrevolutionen har sedan tidigare lett till mycket, både bra och dåligt. Men, i detta fall så måste man se det som något helt fantastiskt. Oavsett vilket perspektiv man tar så förändras världen just nu snabbt på ett mycket positivt sätt tack vare Internet. Det är bara att hoppas att revolutionärerna i dessa länder vinner och att slutresultatet blir något positivt!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Giganternas kamp om mobilanvändarna

Nokia gav idag upp kampen om att kunna behålla ett eget stängt operativsystem för sina mobiler och gör nu gemensam sak med Microsoft i kampen mot Apple och Google. För Nokia är det såklart ett svidande nederlag som kostat både mycket pengar och prestige.

Det faktum att Nokia ger upp visar hur extremt svårt det är att lyckas behålla kontrollen över mobilanvändarna genom att ha ett eget stängt operativsystem. Enbart historiskt stora marknadsandelar och mycket resurser räcker inte. Därför är det inte alls säkert att Nokias samarbete med Microsoft kommer att leda till framgång.

När det finns öppna system som Googles Android så krävs det extremt mycket för att kunna konkurrera med ett helt eget och stängt operativsystem. Dessutom är det med största sannolikhet så att det öppna systemet oavsett hur bra det stängda systemet är kommer att ha den största marknadsandelen just för att det är ett öppet system.

Apple som många med rätta hyllar har lyckats tjäna bra med pengar på att ha ett eget stängt system för sin iPhone, men de är fortfarande långt ifrån dominanta på marknaden. Snarare är det så att de redan nått sin maximala marknadspotential relativt de andra system som finns.

Det Nokia kan hoppas på är därmed att de minskar sina kostnader med de resurser som lagts på ett helt eget stängt operativsystem samt att samarbetet med Microsoft kan utvecklas ytterligare med unika egenskaper som lockar mobilanvändarna. Men, marknadsdominerande blir de aldrig så länge öppna system som Android finns.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Bostadsbubblor är inte farliga förrän de spricker!

Det spekuleras en hel del om i vilken utsträckning det finns en bostadsbubbla i Sverige eller inte. Även inom Riksbanken finns helt olika åsikter om vad som är rätt eller fel i denna fråga.

Enligt min mening är det inte existensen av en eventuell bostadsbubbla i Sverige som man bör vara rädd för utan i vilken utsträckning denna i så fall exploderar snarare än bara får pyspunka! Skälet till min inställning är att en pyspunka bara får effekten att många på pappret blir lite fattigare.

Eftersom de flesta måste ha någonstans att bo så är det väldigt få som säljer sina bostäder bara för att det finns en teoretisk risk att bostaden kommer att minska i värde närmaste åren. Därmed är det inte alls så att en nedgång i värdet på bostäder i Sverige i sig kommer att leda till att en eventuell bostadsbubbla exploderar.

Det man däremot skall vara livrädd för är att de som idag skriker högt efter högre räntor och minskade ränteavdrag för att stävja just en bostadsbubbla får gehör för sina åtgärder. Dessa åtgärder kommer nämligen att omedelbart slå hårt mot de som har minst marginal och i många fall tvinga dem att sälja.

Detta innebär att Riksbanken och andra som vill försämra villkoren för befintliga bolånetagare riskerar få den eventuella bostadsbubbla de egentligen vill stävja att just explodera. Kraven som lyfts om minskade ränteavdrag slår exempelvis både snabbt och hårt.

Dessutom kan man faktiskt undra om de som är rädda för en bostadsbubbla inte bara ser spöken på ljusan dag. Sverige har nämligen inte alls samma ekonomiska situation som de länder där bostadsbubblorna redan exploderat hade.

Bostadsbubblorna i dessa länder har i mångt och mycket grundat sig på ett överdrivet byggande som stöttats av en överhettad byggsektor med för mycket tillgång till lånade pengar. Till detta skall läggas att ekonomierna i dessa länder var dopade av just samma tillgång på lånade pengar.

Dessa ekonomier har ännu inte fullt ut återhämtat sig just av den senare anledningen. Hela ekonomin var dopad. När smällen kom blev en stor mängd människor arbetslösa som idag inte fått sitt arbete tillbaka och som därför inte heller kunde behålla sina bostäder oavsett räntenivå.

Att den senaste finansiella krisen var en panikartad överreaktion i de mer stabila länderna bevisas även av den relativt snabba återhämtningen i dessa. När bankerna väl lugnat ner sig och de företag som egentligen inte drabbats annat än av en panikartad dragning i handbromsen där ingen vågade göra något så kom tillväxten igång igen.

Se bara på försäljningen av bilar, råvaror och annat som produceras. Där gick försäljningen i de stabila länderna från höga nivåer till noll och tillbaka igen på väldigt kort tid. Egentligen baserades denna reaktion inte på fundamenta utan på panikartat flockbeteende.

Samma risk ser jag i den panikartade debatt som gäller den eventuella bostadsbubblan i Sverige. I Sverige har vi ingen överhettad byggsektor. Vi har inte heller någon dålig eller dopad ekonomi som kan leda till massarbetslöshet med fortsatt nedåtgående trend.

Däremot finns risken att vi nu istället i panik skapar en explosion på bostadsmarknaden genom att Riksbanken fortsätter att höja räntan med hänvisning till att en bostadsbubbla måste stävjas. Får de som vill ha minskade ränteavdrag sin vilja igenom ökar risken ytterligare.

Vill man stävja en framtida eventuell bostadsbubbla bör man i stället som vissa föreslagit ställa högre krav på marginaler och amortering vid tagande av just nya bostadslån. Dessutom kan man om man vill försöka hålla nere räntenivåerna snarare än att höja dem.

Slutligen borde Riksbanken se till att bankerna som lånar ut pengarna slutar sno åt sig extra marginal på befintliga bolån med hänvisning till diffusa extrakostnader för upplåning. Om detta vore sant hur kan det då komma sig att inkomsterna från räntenettot hos samma banker är högre än någonsin?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Irland vill plocka russinen ur kakan!

Det är väl knappast någon som märkt att Irland drabbats hårt av den senaste finanskrisen. Frågan är om de nu är beredda att även vara med och hjälpa sig själva, eller om de tänker förlita sig helt på de andra medlemmarna inom EU och därmed fortsätta plocka russinen ur kakan.

Sedan Irland gick med i EU 1973 så har landet dragit stor nytta av sitt medlemskap. Landet har gått från att framförallt vara ett jordbrukssamhälle till att bli en modern och tekniskt välutvecklad nation.

Utveckling har drivits på med omfattande stöd från EU både direkt och indirekt. Förutom det direkta stödet har Irland tack vare medlemskapet i EU fått ökade direktinvesteringar av företag och investerare.

Irland har framgångsrikt kombinerat EU:s stöd och direktinvesteringarna med relativt låga löner och låga skatter både för medborgarna i landet och de företag som velat etablera sig där. Just skatterna har redan tidigare varit uppe för diskussion som ett sätt för Irland att otillbörligen tillskansa sig förmåner på andra EU medlemmars bekostnad.

Som följd av ovanstående och låga räntor har Irland hur som helst gått från klarhet till klarhet åtminstone vad det gäller tillväxt. Den finansiella sektorn och fastighets/byggsektorn har drivit varandra till en i det närmaste tidigare oskådad tillväxtboom.

När finanskrisen slog till var dock det roliga slut och Irland står nu med en nota på kring 500 miljarder eller mer. Det har gått så långt att de nu ber de övriga inom EU om direkt hjälp. Men, själva vill de inte ens höja skatterna vilket borde vara ett naturligt första steg.

Bolagsskatten på Irland är tredje lägst i hela EU och jämför man med övriga medlemmar skulle de sannolikt kunna höja den till 18-20 % mot nuvarande 12,5 %. En del oroar sig för att de bolag som etablerat sig i Irland skulle flytta om bolagsskatten höjdes.

Som jag ser det så är det dock tveksamt om de större bolagen ens anser att det är värt det. Löneläget är fortfarande gynnsamt och det är förenat med en hel del kostnader och risk att flytta ut bara för att spara 6-7 % i bolagsskatt.

Sedan anser jag att det är ett principiellt viktigt ställningstagande från EU:s andra medlemmar att de ställer krav på Irland för att de skall hjälpa till. Låter de Irland behålla låga skatter så blir de enligt min mening riktigt lurade på russinen och de långsiktiga konsekvenserna blir än värre.

Irland måste precis som de andra PIIGS länderna inse att det inte går att få hjälp om man inte är beredd att hjälpa sig själv. Dessa länder har fått enorma förmåner i och med deras medlemskap i EU. Tyvärr har de inte förvaltat dessa förmåner särskilt bra.

Krisen i PIIGS länderna är som jag ser det resultatet av politiskt kortsiktighet. I stället för att tänka långsiktigt och investera förmånerna som EU medlemskapet inneburit har dessa länder satt sig bekvämt tillrätta med öppna munnar och konsumerat hela kakan.

Lika lite som vi kan tillåta företag att klara sig med den typen av agerande och komma undan med det så har vi råd att låta dessa länder göra det. Risken finns dock att det kortsiktiga tänket fortsätter på ännu högre politisk nivå och då blir nästa smäll på hela Europas bekostnad.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Smickrande varumärkesintrång eller bara osnyggt?

I vilken utsträckning ett företag som använder någon annans varumärke vid annonsering via AdWords gör intrång på varumärkesägarens rättigheter är inte helt uppenbart. Utfallet beror ofta på i vilket land som annonsen visas.

Beroende på det aktuella landets lagstiftning skiljer man nämligen mellan om varumärket använts i annonsen eller bara som sökord för att visa annonsen. Även Googles policy avseende varumärken gör denna åtskillnad.

Enligt Google är det ok att inom EU och EFTA använda någon annans varumärke som sökord för att visa sin annons medan det inte är det i exempelvis Kina, Brasilien, Australien, Hong Kong, Macao, Nya Zeeland, Nordkorea, Sydkorea och Taiwan.

Med andra ord är det fritt fram för den som vill att använda någon annans varumärke som sökord i Sverige för att annonsera sina egna produkter eller tjänster. Det går att göra även om man direkt konkurrerar med det varumärke som man olovligen använder sig av.

Frågan är väl bara vilket värde det egentligen har att synas i sökresultatet på sina konkurrenters varumärken? Kan man som företag få kunder genom att synas på sina konkurrenters varumärken? Säljer exempelvis Volvo fler bilar om de syns på SAAB?

Efter att ha gjort lite sökningar själv på kända varumärken som Volvo, SAAB, Nokia, Ericsson, Google mfl så hittar jag inga konkurrerande Adwords annonser alls. Det verkar som att de flesta seriösa företag förstått att värdet är ganska lågt och att det inte är särskilt snyggt att jobba på det sättet.

När jag söker på ett av mina nystartade bolags varumärken så dyker det däremot upp en konkurrent som köpt AdWords annons för att försöka vinna mark. Är faktiskt lite osäker på om jag skall bli arg eller bara smickrad.

Förmodligen kommer jag att välja det senare eftersom konkurrenten som gör det har funnits mycket längre än vi gjort. De kanske tror att vi är så kända att de kan få ett stort värde av att synas när man söker på vårt varumärke.

Däremot kommer jag inte själv att satsa på att göra likadant med våra konkurrenter. Ser helt enkelt inte poängen med det och dessutom tycker jag att det är rätt osnyggt. Det räcker väl att stå på egna meriter, eller?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Googles inflytande kan starta krig!

Att Google har ett stort inflytande på oss alla är känt sedan länge, men att de till och med kan riskera att starta krig är nytt. Som ni ser på de olika kartorna från Google respektive Bing är skillnaden stor på var gränsen går enligt dessa.

Även om det bara blivit lite av ett roligt skämt av det hela så visar det tydligt på ett annat problem, dvs kan man blint lita på allt som står på Internet? Självklart kan man inte det. Till och med stora företag som Google gör ju fel.

Den nicaraguanska armen borde helt enkelt ha kollat både Google maps, Bing maps och sina egna mer tillförlitliga källor innan de gav sig ut på äventyr i skogen. Det är ett tips som för övrigt gäller oss alla.

Det kryllar av mindre seriösa personer och företag på Internet som försöker övertyga oss om både det ena och det andra. Bara för att de har en snygg webbsajt så behöver det dock inte vara sant. Check, check and trippel check!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Telefonförsäljning och kallsamtal

En sak som knappast lär ha undgått någon är att det kryllar av företag som sysslar med telefonförsäljning. I väldigt många fall är det regelrätta kallsamtal som genomförs, dvs företaget som ringer har ingen tidigare koppling till den potentiella kunden och kunden har inte heller blivit ombedd att bli uppringd.

Under de senaste månaderna har jag blivit uppringd av ett ganska stort antal telefonförsäljare som haft lite olika sätt att sälja på. För att kanske hjälpa både säljare och potentiella kunder tänker jag gå igenom några av dessa och ge mina ”Tips från coachen” om hur jag uppfattar att de olika sätten fungerar eller inte fungerar.

Exempel 1

TS: ”Tjenare hur är läget?”

SM: ”Jodå, det är bra??? Själv?” (Tänker: känner inte igen rösten, är det någon jag borde känna igen???)

TS: ”Det var kul att höra, det är bra med mig också. Fint väder vi har trots att det är kallt.”

SM: ”Jo!?! Ursäkta mig, men vem är det jag pratar med?”

TS: ”Jag heter NN och ringer från YY.”

SM: ”Du, jag är inte intresserad!”

TS: ”Men, du har ju inte hört vad jag har att erbjuda!”

SM: ”Nej, men jag är ändå inte intresserad, jag köper inget på telefon”

Därefter fick jag såklart lite motargument igen och telefonförsäljaren verkade bli stött av att inte få berätta om sitt fantastiska erbjudande.

Tips från coachen: Jag tror inte att vi som är potentiella köpare har tid med telefonsäljare som ringer och låtsas som om de känner oss. Jag blir i alla fall bara förbannad över ett så taffligt försök till manipulation att jag aldrig någonsin kommer att lyssna på telefonsäljare från samma företag igen. Den killen som ringde mig på detta sätt hade inte heller fått sålt något även om det hade varit världens bästa erbjudande. En riktigt dålig metod enligt min mening!

Exempel 2

TS: ”Hej, jag heter NN och ringer från YY. Är det du som är beslutsfattare för Pineberry?”

SM: ”Hej, ja det kan man säga.”

TS: ”Jo, det är så att vi representerar ett antal leverantörer inom IT, Internet och Support och jag undrar om ni har planer på att göra om er hemsida, det är ju en viktig del av säljet numera.”

SM: ”Tyvärr, vi har egna designers och utvecklare in house som vi använder så jag är inte intresserad.”

TS: ”Ok, har ni egna resurser så förstår jag det, men hur ser det ut med er marknadsföring på Internet? Hur bra syns ni exempelvis i de olika sökmotorerna?”

SM: ”Skratt, ja, vad skall jag säga, du har inte varit inne och tittat på vår sajt alls va? Pineberry är ett av de ledande företagen inom just sökmotormarknadsföring och sökmotoroptimering.”

TS: ”Ojdå, nej det har jag faktiskt inte… Men, supporten, gör ni den själva också då?”

SM: ”Ja, vi behöver tyvärr inte hjälp där heller!”

Efter detta samtal funderade jag på varför tjejen som ringde uppenbarligen inte alls lagt ner någon tid på att göra research. Men, sannolikt är det så att företaget antagit att det är billigare att strunta i att kvalificera kunderna och bara köra på efter en lista oavsett hur bra eller dålig denna lista är.

Tips från coachen: I det här fallet får faktiskt telefonförsäljaren pluspoäng för att hon försökte gång på gång trots att hon gick i väggen varje gång. Bemötandet var dessutom trevligt. Men, någon kanske borde räkna på om det inte ändå är vettigt att göra någon form av kvalificering av kunderna innan man ringer. Dels för att jag i och med att telefonförsäljaren hade noll koll inte fick det bästa intrycket av företaget, dels för att det nog går att göra en kvalificering ganska enkelt så att de värsta missarna kan undvikas.

Exempel 3

TS: ”Hej jag heter NN och ringer från YY, är det du som är beslutsfattare på företaget?”

SM: ”Ja, det är det. Vill du sälja något eller?”

TS: ”Ja, det vill jag.”

SM: ”Ok, då kan jag spara både min och din tid. Jag är inte intresserad:”

TS: ”Ok, tack då vet jag.”

Eftersom jag direkt fick veta vilket företag det var och att personen på andra sidan ville sälja någon av företagets tjänster så kunde vi båda spara tid och avsluta samtalet så snabbt som möjligt.

Tips från coachen: Kanon tycker jag även om en detalj skulle kunnat gjort det ännu bättre. Hade killen som ringde lagt till vad han ville sälja redan från början hade han förutom att spara oss båda ännu mer tid fått säga vad han sålde. Det fick han inte nu eftersom jag direkt bara förutsatte vad det var. Kanske missade jag något intressant 🙂

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att det bästa sättet att köra sina kallsamtal på är att:

1) Var kort och effektiv redan i inledningen, dvs berätta vad du heter, var du ringer ifrån och vad du har för erbjudande med en gång.

2) Försök inte vinna tid hos den potentiella kunden genom att låtsas vara någon du inte är. Att inte visa kunden respekt utan i stället försöka lura kunden att ge dig mer tid gör bara kunden irriterad.

3) Kvalificera de potentiella kunder du skall ringa åtminstone på någon form av miniminivå så att du och företaget du ringer för i alla fall ger ett professionellt intryck.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Inför 30 dagarsregeln för all aktiehandel!

Hastigheten i aktiehandeln på världens börser ökar hela tiden. Det senaste fenomenet som ökat explosionsartat de senaste åren är högfrekvenshandeln. Högfrekvenshandeln sker med hjälp av datorer som automatiskt lägger order på marknaden. Denna form av handel står uppskattningvis idag för två tredjedelar av börshandeln i USA.

Högfrekvenshandeln slår bland annat hårt mot de Daytraders, banker (exempelvis HQ Bank) och andra som handlar i eget lager och som varit de som handlat mest tidigare. Dessutom så får högfrekvenshandeln effekten att det blir en överdrivet slagig handel på börsen vilket drabbar alla.

På sikt finns även risken att övervakningen av handeln försvåras och kursrörelserna i sig inte alls längre går att förklara. Handeln blir då helt styrd av de som optimerar datorerna och rörelserna baseras då på ren spekulation. Tvärtemot det som man försöker motarbeta i andra sammanhang efter den senaste finanskrisen.

Andrahandsmarknadens egentliga uppgift, dvs att indirekt underlätta kapitalanskaffningen för de företag som behöver mer pengar till expansion försvinner då mer eller mindre helt. I stället får vi en total spekulationshysteri utan sans och balans eller hänsyn till de underliggande företagens egentliga värde.

Som jag ser det så finns det faktiskt en väldigt enkel lösning som alla inom finansbranschen redan känner till om vi inte vill hamna i detta spekulationsträsk. Inför 30 dagarsregeln för all aktiehandel och låt börserna återgå till att uppfylla det ursprungliga syftet.

I korthet går 30 dagarsregeln ut på att den som köper en aktie inte får sälja denna med vinst innan 30 dagar gått. Skulle aktien sjunka i värde och en försäljning därmed skulle innebära en förlust får man dock alltid sälja. Regeln gäller redan idag för anställda inom finansbranschen.

Anledningen till att regeln finns för anställda i finansbranschen är att minimera risken för att de genom sin position skulle kunna utnyttja information som inte andra har. Dvs, den är avsedd att skydda mot spekulation pga insiderinformation och liknande. Regeln gäller såklart även andra finansiella instrument än aktier och andra typer av transaktioner än köp.

Förslaget kan tyckas drastiskt, men är det inte dags att vi tar till drastiska metoder mot den spekulation som driver in oss i finanskris efter finanskris. Förutsatt bättre genomlysning av företagen som noteras skulle vi även få bort mycket av det skräp som finns på börserna idag.

Faktum är att det finns handelsplatser som redan idag begränsar handeln till vissa perioder (exempelvis månadsvis). En av dessa är Alternativa Marknaden även om skälet för att denna handelsplats startades berodde på andra orsaker. Logiken är dock densamma.

Det måste i princip finnas marknadsplatser för att underlätta för företag att få in kapital för sin expansion. På så vis kan nämligen de som investerar för att långsiktigt bygga upp företag sprida sina risker och komma ur investeringar som de inte längre tror på lättare. Däremot måste det inte finnas marknadsplatser som drivs av de olika aktörernas spekulation och styrs av automatiserad girighet och fruktan.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör