I Dagens Industri kan man idag läsa om att International Finance Group (IFC) som är ett investmentbolag knutet till Världsbanken investerat i e-handel. Den första spontana reaktionen är såklart att detta visar på styrkan i e-handel och Internet som tillväxtdrivare.
De investeringar som IFC gjort uppgår till 220 miljoner och avser de två e-handelsbolagen Dafiti och Lamoda. Båda bolagen är verksamma inom kläder och skor och Dafiti anses vara Latinamerikas motsvarighet till Zalando. Med andra ord två helt klart intressanta investeringar ur ett investerarperspektiv.
Det är inte förrän jag läser IFC-chefen Atul Mehtas motivering för investeringarna i just Dafiti och Lamoda som jag reagerar. Han säger nämligen att: ”Internetbolag gör att moderniseringen av försörjningskedjan till detaljistledet går snabbare i utvecklingsländer, vilket stimulerar konsumtion – en nyckelfaktor för ekonomisk tillväxt.”
Hmm! Jag vill påstå att han har lite rätt och mycket fel. Rätt i att e-handeln moderniserar handel, men väldigt fel i att det per automatik stimulerar konsumtion på ett sätt så att det alltid skapar tillväxt. Jag vill hävda att en stor del av poängen med e-handel är att det är betydligt mer kostnadseffektivt för just e-handlaren. Detta på grund av att man slipper ha fysiska butiker och en stor mängd anställda!
Och, det är det sista som gör mig tveksam till att e-handel skulle skapa eller driva tillväxt i just utvecklingsländer. Risken är snarare att det får motsatt effekt. I många utvecklingsländer (om man nu ens skall använda detta ålderdomliga begrepp) så är ekonomierna väldigt ofta uppbyggda på exempelvis handel, dvs den fysiska handeln i småbutiker.
Vad händer om e-handeln blir för stor för snabbt i ett land där en stor del av befolkningens försörjning bygger på att de handlar med varandra och angränsande länder? Är inte då risken stor att tillväxten snarare sjunker på grund av att de små lokala handlarna helt slås ut till förmån för e-handeln? Jag tror att det kan vara så eftersom e-handeln oftast primärt får sin tillväxt på bekostnad av den fysiska handeln.
Så, i sin iver att hoppa på den hype som präglar e-handeln just nu så har Världsbanken via IFC faktiskt motarbetat sig själva. Risken är uppenbar att den satsning Världsbanken gör på e-handel direkt motverkar de positiva effekter som andra saker de gör för att bekämpa fattigdom har. Det hade enligt min mening varit bättre att se satsat på något de hade förstått sig på!
Av Stefan Mahlstein, Entreprenör