De svenska fackförbundens största problem idag är att de inte längre ser till sina medlemmars faktiska behov och fokuserar på att uppfylla dessa. I stället ligger fokus på att tillvarata fackförbundens egna intressen av att bibehålla sin makt och kortsiktig ekonomisk vinning.

Den mest aktuella frågan som tydligt visar på fackförbundens felaktiga fokus är frågan om fri flytträtt för sina medlemmars pensionssparande. Hur man skall säkra en trygg ekonomi på ålderns höst är en av de största och svåraste frågorna för de flesta idag. I stället för att faktiskt göra något för att hjälpa sina medlemmar agerar fackförbunden på ett sätt som riskerar att stjälpa dem.

Med argument som ”Vi, Saco och TCO är väldigt upprörda över slutsatserna i utredningen. Det här är en inskränkning av vår avtalsfrihet”, argumenterar LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson mot slutsatsen att den fria flytträtt skall utökas som presenterats i livförsäkringsutredningen.

Argumentet kan inte tolkas på annat sätt än att fackförbundens avtalsfrihet skall ställas över individens avtalsfrihet. Dvs, den frihet som fackförbunden kräver är inget som individen kan räkna med att få så länge fackförbunden finns. Man undrar i stillhet om det ställningstagandet kommer att leda till fler eller färre LO medlemmar framöver?

Enligt min mening är det den här typen av ställningstagande och argumentation som är det största skälet till det minskade intresset för att vara medlem i de olika fackförbunden. Fackförbunden fokuserar helt enkelt inte längre på medlemmarnas behov utan enbart sina egna intressen. Att de sedan så här tydligt visar det gör ju knappast saken bättre.

I frågan om om flytträtt blir det mycket mer tydligt än i många andra frågor. Detta eftersom fackförbunden får miljardbidrag från de försäkringsbolag som fackförbunden valt ut åt sina medlemmar. Dessa miljarder är de facto pengar som medlemmarna hade kunnat öka sin pension med om förvaltningen av pensionssparandet i stället hade varit konkurrensutsatt genom den fria flytträtten.

Det fackförbunden tar strid för är med andra ord inte bara en begränsning av sina medlemmars avtalsfrihet utan även en försämring av sina medlemmars pension. I båda fallet är det fackförbunden som står som vinnare genom större makt (gentemot medlemmarna och andra) samt ökad ekonomisk vinning (på sina medlemmars bekostnad).

Min åsikt är dock att en eventuell vinst i det här fallet kommer att bli en ännu en Pyrrhusseger för fackförbunden. I den mer transparenta värld med ökade krav på frihet för individen som vi lever i och som fackförbunden ännu inte anpassat sig till kommer det bara att leda till ännu färre medlemmar.

Det vi andra kan göra under tiden är att dra lärdom av fackförbunden om hur man inte skall agera gentemot sina medlemmar/kunder. Särskilt inte i dagens transparenta värld. Det går inte längre att mörka ett egenintresse eller att sälja tjänster som står i skarp konflikt med medlemmarnas eller kundernas faktiska behov.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör