I Dagens Nyheter kan vi idag läsa om hur Louis Vuitton stämt Nadia Plesner för att hon skapat T-shirts som hon sedan sålt till stöd för de svältande barnen i Darfur. Anledningen till stämningen är att en väska som finns med på T-shirten påminner om en Louis Vuitton modell.
Förutom att detta visar upp Louis Vuittons giriga ansikte så måste man fundera på hur de tänkte när de sedan gick vidare med en stämning. Hur kunde de tro att detta agerande skulle främja deras sak, dvs på något vis få en positiv effekt för deras varumärke?
Louis Vuitton måste ha haft samma villfarelse om verkligheten som de diktatorer vi nu ser falla i mellanöstern, dvs att de kan agera på detta sätt utan att resten av världen får reda på det. Kanske dags att fundera på hur verkligheten faktiskt ser ut! Vilka chanser har Louis Vuitton att dölja sitt agerande i en internetvärld? Inga!
Enligt min mening är Louis Vuittons agerande så sanslöst girigt och korkat att man helt enkelt måste bojkotta deras produkter till dess att de gör avbön och efterskänker skadeståndet som de nu fått tilldömt sig. Allt annat är oacceptabelt! Inte för att jag köpt något av dem tidigare, men ändå!
Tänk efter Louis Vuitton. Hade det inte varit bättre att samarbeta med Nadia Plesner och uttryckligen gett henne tillåtelse att köra på samtidigt som ni lovat att matcha det hon kunde dra in med lika mycket i eget stöd till de svältande barnen i Darfur?
På det sättet hade ni fortfarande kunnat hävda rätten till er design och ert varumärke samtidigt som ni sannolikt kunnat få mycket positiv effekt på det senare genom att visa er godhet snarare än er girighet! Allt annat lika bör ni nog byta ut de rådgivare som kom med det lysande förslaget att stämma Nadia Plesner.
Om det mot förmodan finns andra företag som läser detta inlägg så hoppas jag att ni kan dra lärdom av Louis Vuittons agerande och göra precis tvärtom. ”The Louis Vuitton Way” funkar uppenbarligen inte så bra.
Läs gärna mer om detta på Distruptive.nu och Nakna Sanningen.
Av Stefan Mahlstein, Entreprenör
Pingback: Varumärke eller socialt ansvar? | Stefan Hadlin
”Tänk efter Louis Vuitton. Hade det inte varit bättre att samarbeta med Nadia Plesner och uttryckligen gett henne tillåtelse att köra på samtidigt som ni lovat att matcha det hon kunde dra in med lika mycket i eget stöd till de svältande barnen i Darfur?”
Ja, varför gjorde dom inte det? Vilken jävla PR-vinst de hade gjort och också berättigat för alla att man skall köpa en sjukt dyr väska från Louis Vitton och inte Dior.
Pingback: Louis Vuitton – symbolen för översitteri « Christian Engström, Pirate MEP
Pingback: Louis Vuitton – the symbol of corporate bullying « Christian Engström, Pirate MEP
Pingback: Of topic-inlägg: Väsktillverkaren Louis Vuitton vill inte att man hjälper svältande barn i Darfur | Kommentarer runt Big Brother
Ja, man blir verkligen förvånad över Louis Vuittons okunskap när det gäller hur snabbt negativa ageranden sprids via sociala kanaler på internet. Noterade tre grupper för bojkott av Louis Vuittons produkter på FB, varav den ena var rimligt stor. Detta stärker mig i min uppfattning att många av de stora konsumentföretagen ännu inte förstått hur man ska arbeta med sociala kanaler och vad internets utveckling inneburit i ökad transparens.
Pingback: Varför tror svenskar att företag ska vara giriga? | Nakna Sanningen
Pingback: Jeanette kommenterar – 7 June 2011 | jeanettefors.se