Läste i en artikel i Di idag att Mats Qviberg och Michael Treschow skall prata om girighet i Engelbrektskyrkan imorgon söndag. Eftersom det i artikeln verkar som att ingen riktigt vet hur man skall definiera girighet och inte heller kan svara på om girighet enbart är av ondo, eller även kan vara en bra drivkraft så skulle jag vilja tillägga följande. Girighet är enligt min mening aldrig positivt. Girighet är en avart av en normal och sund strävan efter att få det bättre än man redan har det. Girighet behöver därmed inte heller nödvändigtvis bara omfatta pengar eller andra ekonomiska fördelar utan kan även handla om andra saker.

Oavsett vad en person är girig efter så handlar det om att en normal strävan efter att få det bättre övergår till en osund besatthet. Denna besatthet leder i sin tur till att den som strävar efter något gör allt för att skaffa sig det även om det uppenbarligen sker på andras bekostnad. Girighet innefattar till skillnad från en sund strävan efter att få det bättre således även en rå hänsynslöshet. För min del är det sunt och fullständigt normalt att sträva efter att få det bättre oavsett om det handlar om ekonomi eller livskvalité i övrigt. Kontrollfrågan man alltid måste ställa sig i denna strävan är dock om man på vägen skadar någon annan för att uppnå sitt mål. Skulle så vara fallet så är man girig! Det är som buddisterna säger – strävan efter lycka är det som driver människan och det är sunt så länge som denna strävan inte leder till att man skadar någon annan.

Självklart är det sedan så att det kan vara svårt att se att man skadar någon på vägen eller ens att definiera vad som kan anses vara skada. Det är där som vår egen personliga moral kommer in och i många fall avgör.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör