Blev hejdad av två italienare i bil när jag var på väg till bostadsföreningens årsstämma igår kväll. Båda var välklädda och framstod åtminstone ytligt sett som seriösa och välartade. Den första frågan jag fick var om jag talade italienska, den andra om jag talade engelska.
Först trodde jag att de ville att jag skulle visa vägen någonstans, men så var inte fallet. Passageraren i bilen berättade istället att de var säljare för Armani som hade varit och visat kläder på bland annat NK. För att understödja sin berättelse viftade han med slitna Armani och NK panfletter som han höll i handen.
De båda säljarna från Armani var hur som helst nu på väg till Arlanda för att flyga hem till Milano. Med sig i bilen hade de kläder från Armani som de ville bli av med. Det var ju inte mycket idé att resa hem med allt. Och, som tur var såg de att jag hade rätt storlek. En av killarna var nämligen inte bara säljare hos Armani utan skräddare också.
Jag sa till dem att jag inte var intresserad utan hade bråttom till ett möte. De insisterade dock och sa att de inte ville ha något betalt utan ville ge mig allt helt gratis. Nyfiken som jag är så tänkte jag att jag bara måste få veta vad den gör svindeln går ut på så jag gav dem en minut.
En av säljarna från Armani klev då ur bilen och öppnade bakdörren. Han visade mig en kostym och två jackor med Armanietiketter varefter han gav mig en påse. En efter en stoppade han sedan ner de olika klädesplaggen som han hade visat och påpekade hur dyra de var i butik. Allt skulle jag få helt gratis.
När påsen var full så hade han även en låda med fyra skjortor och ett par slipsar som han visade mig och som han också ville ge mig. Men, för den ville i alla fall ha fabrikspriset som var EUR 395. Där kom plötsligt den berömda haken!
När jag sa att jag inte hade tillräckligt med pengar på mig och faktiskt hade bråttom till ett möte så frågade han lite desperat om hur mycket jag hade. Efter att jag svarat inga alls så föreslog han i stället att vi kunde gå till en bankomat och ta ut pengar. Eller hur? 🙂
Det blev självklart ingen deal utan han fick tillbaka påsen. Däremot fick jag lära mig en ny lite mer avancerad svindel och något att berätta om. Lätt värt de 2-3 minuter det tog. Och, för er alla som eventuellt tror att det hade varit en bra affär så kan jag garantera att det inte hade varit fallet.
Av Stefan Mahlstein, Entreprenör
Min svärfar blev utsatt för denna förra sommaren i Katrineholm. Han precis som du kunde inte låta bli att lyssna klart för att få veta vad ”haken” var.
Där ser man – liten värld 🙂
Intressant och läsa Stefan! Tack för att du delar med dig
Jag träffade samma gentlemen samma dag. Ingen går väl på denna klassiker hoppas jag
Tyvärr är det nog några som gör det. Annars hade vi väl aldrig sett dem på gatan.