Häromdagen kunde vi läsa i DI om hur Pernilla Ström ansåg att: ”Det är som att sätta en kulspruta i händerna på en femåring när man släppt iväg enorma befogenheter till en myndighet som saknar kompetens och omdöme”.

Anledningen till hennes utspel mot Finansinspektionen är att myndigheten efter HQ Banks krasch svartlistat henne för styrelseuppdrag i finansvärlden vilket ledde till att hon inte längre kunde sitta kvar i Öhman Fonders styrelse.

Med tanke på vad som föranlett HQ Banks krasch så kan man nog tycka att det är rimligt att styrelseledamöternas lämplighet och kompetens för att sitta i just finansbolags styrelser ifrågasätts. De verkar ju inte ens ha förstått att det finns stora risker i att värdera bolagets tillgångar över det faktiska marknadsvärdet.

Det jag personligen tycker är mest underligt är att Pernilla Ström inte verkar förstå att hon måste ta konsekvenserna av att hon och övriga styrelsen i HQ Bank inte skött sitt uppdrag på det sätt som man kan förvänta sig. Kraschen i sig talar ju sitt tydliga språk, även om Finansinspektionens hantering möjligen kan diskuteras.

Vad är det som gör att folk tror att de kan få höga ersättningar och sitta i styrelser utan att sedan tvingas ta konsekvenserna när det går snett. Pernilla Ström och de övriga i styrelsen skall nog vara innerligt tacksamma för att det är Finansinspektionen och inte SEC i USA som hanterat kraschen och deras ansvar i frågan.

Man kan bara hoppas på att den här typen av krascher åtminstone lär andra att förstå att ett styrelseuppdrag med höga ersättningar inte är någon ”pensionspost”. Förstår man inte bolagets verksamhet, eller inte anser sig få den information man behöver för att göra det så är det nog läge att inte ta uppdraget alls. Alternativet att sova sig igenom uppdraget funkar inte.

För egen del är jag rätt stolt över att vara en av de jobbigare personerna i de styrelser som jag går in i. Min filosofi är att det är då man gör nytta, dvs när man verkligen sätter sig in i verksamheten och sedan ifrågasätter från ett utifrån perspektiv. Detta behövs även för att kunna uppfylla den strategiskt affärsutvecklande roll som en styrelsepost innebär.

Tvärtemot Pernilla Ström anser jag därför att en svartlistning av styrelseledamöter i finansbolag som inte skött sitt uppdrag är en självklar påföljd. Det är alldeles för många som hoppar runt både i finansvärlden och i andra branscher och klarar sig oskadda bara för att ingen säger ifrån. Det är ju trots allt andras pengar det handlar om!

Även om det inte går att jämföra fallen så kan man ta andra varnande exempel på hur styrelseledamöter och VD:ar på grund av att ingen säger ifrån kan förstöra bolag efter bolag. Christer Bergquist är ett sådant exempel som gått från ”klarhet till klarhet” i exempelvis Drax och Countermine. Det är inte förrän någon säger stopp som sådana karuseller slutar.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör (och faktiskt lite styrelseproffs)