Den 16 mars fattade regeringen beslut om att underlätta för företag att korttidspermittera sin personal upp till 60 %. Det uttalade syftet var att undvika att svenska företag som drabbats av Coronakrisen skall tvingas säga upp sin personal.

De senaste veckorna har regeringen däremot plötsligt gjort en U-sväng och krävt ändring av reglerna för korttidsarbete. Regeringen vill nu förbjuda de företag som använder korttidspermittering för att undvika att säga upp sin personal att ge utdelning till sina ägare. De som gör det ses som fuskare och bedragare. Det politiska kravet på Tillväxtverket är att pengar som redan utbetalats skall tas tillbaka om de företag som tagit emot pengarna gett eller ger utdelning. Inga skattemedel skall minsann gå till dessa giriga företag!

Uttalandena från regeringens sida har varit högljudda och stenhårda. Media och samtliga partier i riksdagen har som det verkar utan minsta eftertanke hoppat på det som numera är ett massivt drev. Allt för att stoppa flödet av skattebetalarnas pengar till de utdelande företagen. Men, vilka skattemedel är det egentligen som företag som använder de nya reglerna för korttidspermittering får? Vad är det för skattemedel som vissa politiker nu påstår riskerar att gå direkt i fickorna på företagens ägare i form av utdelning? Faktum är att varken företagen eller deras ägare får en enda krona i stöd från staten!

För att komma till denna uppenbara insikt räcker det att man lägger lite tid på att följa pengarna, ”follow the money” som man säger. De pengar som Tillväxtverket betalar ut till företag som korttidspermitterar sina anställda i ett läge där de annars skulle tvingats säga upp många av dem går oavkortat till de anställda, staten och kommunerna. Faktum är ett hela 2/3 av stödet går tillbaka till staten och kommunerna i form av löneskatter och sociala avgifter.

Tyvärr innebär denna politiska masspsykos på helt felaktiga grunder att många fler arbetstagare nu helt i onödan kommer att tvingas in i arbetslöshet i stället för att med i princip bibehållen lön korttidspermitteras. En effekt som går stick i stäv med hela grundsyftet med införandet av de nya reglerna om korttidsarbete den 16 mars. Regler som inte på något sätt är ett ekonomiskt stöd till företagen och dess ägare utan tvärtom helt rätteligen är ett enormt stöd till de anställda.

På toppen anklagas nu företag som SKF, som bidragit med skatteintäkter och arbetstillfällen i Sverige i mer än 100 år, för att vara giriga bidragsfuskare. Jag kan i och för sig också tycka att det vore smakfullt av börsbolagen att inte ge utdelning i en av de värsta kriserna Sverige haft på nästan 90 år. Men, det ett långt steg från det och att på helt felaktiga grunder smutskasta de företag som ändå gör det.

Det räcker med att stanna upp, ta ett djupt andetag och läsa de regler för korttidsarbete som satts på plats för att inse att det politikerna lägger all sin kraft på just nu är ren symbolpolitik. Tillväxtverket tillhandahåller all den information och beräkningshjälp som behövs för att i princip vem som helst skall kunna förstå att pengarna som Tillväxtverket betalar ut inte alls finansierar några företag eller någon utdelning till ägarna.

Om ett företag som tappat majoriteten av sin omsättning använder reglerna för att korttidspermittera sin personal till 60 % istället för att sparka 60 % av de anställda blir uträkningen följande.

De anställda får behålla 92,5 % av sin bruttolön upp till 44 000 kr i månaden. Använder vi detta tak innebär det att en anställd med 44 000 kr i bruttolön får en bruttolön på 40 700 kr i månaden. Detta trots att den anställde bara behöver arbeta 40 %. Med andra ord får de anställda 24 420 kr brutto varje månad i stöd för att göra ingenting, utbilda sig eller lägga tid på ett extraknäck för att tjäna lite mer.

Kostnaden för att betala ut ovanstående ersättning till den anställde betalas av företaget och Tillväxtverket, dvs staten. Staten tar 45 % av kostnaden medan företaget står för 47,5 %. Med andra ord betalar företaget 100 % den kostnad som är hänförlig till de 40 % i arbetstid som den anställde måste arbeta för företaget.

Detta innebär att företaget får exakt den mängd arbetstid av den anställde som företaget betalar för, varken mer eller mindre. Det ekonomiska stödet som det politiska drevet handlar om existerar därför inte överhuvudtaget! Påståendet om att skattemedel nu går till företag och företagsägare är med andra ord totalt felaktigt.

Så hur rimligt är då kravet att företag bör förbjudas att dela ut delar av vinsten från 2019 om de använder sig av de nya reglerna för korttidsarbete? Hela argumentet för ett sådant förbud bygger ju på att politikerna inte vill att skattemedel skall användas för att berika ”redan rika företag och företagsägare”. Men, det betalas ju de facto inte ut ett enda öre i stöd till vare sig företagen eller deras ägare på grund av de nya reglerna om korttidsarbete. Kravet är därmed självklart fullständigt orimligt!

Att så gott regeringen den senaste tiden gått ut och anklagat svenskt näringsliv för girighet, fusk och bedrägeri i media helt utan saklig grund är enligt min mening en gigantisk skandal. En skandal som enbart grundar sig på en politisk masspsykos. Personligen förväntar mig mycket mer av mina folkvalda.

Stefan Mahlstein, Entreprenör