Politikernas ständiga feltänkande kring privat vs offentlig sektor

Ännu en gång blossar debatten kring privata vårdaktörer som Kry upp. Denna gång för att Kry har mage att försöka köpa upp bolaget som driver 1177.se. Frågan anses så viktig och utmanande inom politikerskrået att beslutet om att sälja inte tillåts fattas på tjänstemannanivå. Istället måste politikerna fatta beslut i frågan.

Om jag hade haft 1 krona för varje gång svenska politiker ondgjort sig över privat skola, vård och omsorg hade jag varit rik för länge sedan. Enligt vissa beror dessutom allt som är fel inom skola, vård och omsorg på att privata initiativ tillåts existera. Antingen för att vinstintresset i sig är fel eller för att skattepengar som skulle kunna användas i den offentliga sektorn istället försvinner till privata aktörer.

Jag måste säga att dessa påståenden är rätt konstiga med tanke på att 80-90 % av all skola, vård och omsorg trots allt fortfarande drivs i offentlig regi. Hur kan den dåliga tillgängligheten, kvalitén och ineffektiviteten då bero på den privata sektorns initiativ? Det faller på sin egen orimlighet!

Frågan våra politiker istället borde ägna sin tid åt är varför så många de facto väljer privata alternativ framför offentligt drivna. Det beror nämligen sannolikt inte på någon form av masochism. Med största sannolikhet beror det snarare på att den offentligt drivna skolan, vården och omsorgen inte levererar önskad tillgänglighet, kvalité och effektivitet eller för den delen proaktivitet.

Den dagen våra politiker inser att skola, vård och omsorg inte per automatik är briljant bara för att den är offentligt driven lika lite som den blir skit bara för att den är privat driven så kanske de skulle kunna hitta bättre lösningar än att gnälla på privata initiativ. Det politiska, i vissa kretsar korrekta, gnället leder däremot definitivt ingenstans.

Då kanske de istället för att ondgöra sig över att aktörer som Kry tack vare sin kvalité och effektivitet tar patienter från det offentliga även skulle tänka tanken att göra som Kry i den offentliga sektorn. Eller, kanske till och med Gud förbjude gå så långt som att förvärva Kry och använda plattformen som grund för att förbättra en idag relativt otillgänglig offentlig vård? Sannolikt är det inte dyrare än att försöka driva den offentliga sektorn på samma sätt som nu i några månader till.

Det offentliga och privata lever enligt min mening dessutom i en evig symbios! Det offentliga kan helt enkelt inte existera utan skatteintäkter från det privata. Och, det privata behöver det offentliga för att hålla igång och skapa ordning i samhället i stort.

Så sluta se dessa två som fiender när de snarare är eviga partners. Istället för att gnälla över det privata kan det vara bättre att se och lära av både för- och nackdelarna för att sedan ta lärdom i det offentliga!

Klarar ni inte det så försök i alla fall att hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt i debatten!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Gofido lanserar en ny och smartare hemförsäkring idag!

Idéer är som vin – de måste mogna för att bli riktigt bra! Första gången jag fick en idé om att förändra en försäkringsprodukt var 1997. Då arbetade jag på Skatteverket och jagade folk som smet undan skatt genom kreativa upplägg via utländska kapitalförsäkringar.

På den tiden hade alla kapitalförsäkringar som såldes av försäkringsbolagen en inlåsningstid på 5 år och jag undrade såklart varför. Som skattejurist var jag självklart tvungen att sätta mig in i om denna inlåsning var ett lagkrav eller inte.

Jag upptäckte då att det inte alls fanns några lagkrav på inlåsning. Tvärtom gav lagstiftningen till och med möjligheten att avsluta en kapitalförsäkring när som helst och på det viset till och med undvika avkastningsskatten. Inlåsningen var bara något försäkringsbolagen hittat på för att maximera sin egen vinst på kundernas bekostnad.

Tanken på att förändra kapitalförsäkringsprodukten för att ge kunderna en bättre produkt bar jag sedan med mig under en längre tid. När jag hösten 1999 fick erbjudandet att börja på Avanza så fick jag plötsligt en plattform för att göra det. Och, några år senare lanserade vi som första aktör på marknaden Sveriges mest flexibla kapitalförsäkring.

Idag är det äntligen dags för ännu en av mina försäkringsidéer att lanseras – Gofido! Grunden till Gofido är en fråga om försäkringsbranschen som jag ställde till mig själv för ca 6 år sedan; ”Varför gör ingen det vi på Avanza gjorde i finansbranschen även i försäkringsbranschen?”.

Frågan om varför och hur man skulle kunna förändra allas hemförsäkringar låg sedan och mognade i mitt bakhuvud i 3 år. Mycket för att den behövdes grunnas på, men även för att jag inte riktigt hade tid att göra något åt den!

Lagom till dess att idén mognat färdigt så lanserade Sveriges då hetaste Insurtech Hedvig sin hemförsäkring. Eftersom de enligt min personliga uppfattning inte alls löste kundernas faktiska problem när det gäller hemförsäkringar blev jag helt enkelt tvungen att förverkliga min egen idé!

Det traditionella sättet att bundla en massa olika försäkringsmoment till en standardprodukt som skall passa alla och som dessutom ingen förstår är dött sedan länge. Precis som relationen mellan försäkringsbolagen och deras kunder.

Problemet är att det fortfarande inte finns någon som gör något åt den saken, inte ens Hedvig. Kunderna har därför ingenstans att ta vägen. Och, då kan de gamla försäkringsbolagen fortsätta att tjäna grova pengar på bekostnad av sina ”kunder”. Tills nu!!!

Efter att ha pratat med mina vänner i försäkringsbranschen för att stämma av mina tankar om en bättre hemförsäkringar blev det tydligt att det fanns ett behov av att förändra produkten i grunden. Och, det är vi på Gofido gjort!

En av de första jag diskuterade med för att ha med i Gofidoteamet var min gode vän och fd kollega Claes Hemberg, och inte helt oväntat gillade han också tanken på att göra världen bättre även för försäkringstagarna i Sverige.

Målet vi satte var att kunderna alltid skall kunna känna sig trygga i att de utifrån sitt eget behov har rätt försäkring till rätt pris! Och, den känslan skall de ha hela tiden. Har man en gång valt Gofido skall det helt enkelt aldrig finnas någon anledning att byta!

Idag när vi lanserar Gofido så är vi ett team på 9 personer varav 7 stycken är gamla Avanzianer. Så man kan nästan säga att vi är ett mini Avanza (hälften så stora som Avanza var när jag började 1999).

Och, precis som när vi i olika roller var med och byggde upp Avanza så har vi exakt samma mål idag! Gofido skall förbättra världen för kunderna. Tidigare gjorde vi det genom att erbjuda den bästa plattformen för sparande nu erbjuder vi den bästa hemförsäkringen!

Men, vi stannar såklart inte där utan målet är att Gofido på lite sikt skall erbjuda den bästa försäkringstjänsten för alla dina försäkringsbehov. Allt för att du som kund skall kunna känna dig lugn oavsett vad som händer i livet!

Vill du vara med på resan så kan du redan idag börja med att teckna en hemförsäkring som utgår från ditt behov och ingen annans! Har du dessutom lånat pengar för att köpa din bostad? Då kanske det skulle vara bra med en livförsäkring som en del av din hemförsäkring? Det tycker i alla fall vi på Gofido! Men, du väljer såklart helt själv!

Jag ser fram emot en fantastisk resa tillsammans med dig och våra andra kunder de kommande 10 åren. En resa, som helt ärligt, ibland kommer vara lite skumpig. Det finns självklart hinder på vägen som måste övervinnas. Och, ibland kan det till och med bli lite fel, men inget som inte snabbt kan rättas till.

Med lite ömsesidigt tålamod och konstruktiv feedback från våra kunder så är jag säker på att vi alla kommer få ett långt och lyckligt liv tillsammans!

Stefan Mahlstein, Entreprenör

Claes Hemberg om Gofido

När symbolpolitiken får styra verkligheten!

Den 16 mars fattade regeringen beslut om att underlätta för företag att korttidspermittera sin personal upp till 60 %. Det uttalade syftet var att undvika att svenska företag som drabbats av Coronakrisen skall tvingas säga upp sin personal.

De senaste veckorna har regeringen däremot plötsligt gjort en U-sväng och krävt ändring av reglerna för korttidsarbete. Regeringen vill nu förbjuda de företag som använder korttidspermittering för att undvika att säga upp sin personal att ge utdelning till sina ägare. De som gör det ses som fuskare och bedragare. Det politiska kravet på Tillväxtverket är att pengar som redan utbetalats skall tas tillbaka om de företag som tagit emot pengarna gett eller ger utdelning. Inga skattemedel skall minsann gå till dessa giriga företag!

Uttalandena från regeringens sida har varit högljudda och stenhårda. Media och samtliga partier i riksdagen har som det verkar utan minsta eftertanke hoppat på det som numera är ett massivt drev. Allt för att stoppa flödet av skattebetalarnas pengar till de utdelande företagen. Men, vilka skattemedel är det egentligen som företag som använder de nya reglerna för korttidspermittering får? Vad är det för skattemedel som vissa politiker nu påstår riskerar att gå direkt i fickorna på företagens ägare i form av utdelning? Faktum är att varken företagen eller deras ägare får en enda krona i stöd från staten!

För att komma till denna uppenbara insikt räcker det att man lägger lite tid på att följa pengarna, ”follow the money” som man säger. De pengar som Tillväxtverket betalar ut till företag som korttidspermitterar sina anställda i ett läge där de annars skulle tvingats säga upp många av dem går oavkortat till de anställda, staten och kommunerna. Faktum är ett hela 2/3 av stödet går tillbaka till staten och kommunerna i form av löneskatter och sociala avgifter.

Tyvärr innebär denna politiska masspsykos på helt felaktiga grunder att många fler arbetstagare nu helt i onödan kommer att tvingas in i arbetslöshet i stället för att med i princip bibehållen lön korttidspermitteras. En effekt som går stick i stäv med hela grundsyftet med införandet av de nya reglerna om korttidsarbete den 16 mars. Regler som inte på något sätt är ett ekonomiskt stöd till företagen och dess ägare utan tvärtom helt rätteligen är ett enormt stöd till de anställda.

På toppen anklagas nu företag som SKF, som bidragit med skatteintäkter och arbetstillfällen i Sverige i mer än 100 år, för att vara giriga bidragsfuskare. Jag kan i och för sig också tycka att det vore smakfullt av börsbolagen att inte ge utdelning i en av de värsta kriserna Sverige haft på nästan 90 år. Men, det ett långt steg från det och att på helt felaktiga grunder smutskasta de företag som ändå gör det.

Det räcker med att stanna upp, ta ett djupt andetag och läsa de regler för korttidsarbete som satts på plats för att inse att det politikerna lägger all sin kraft på just nu är ren symbolpolitik. Tillväxtverket tillhandahåller all den information och beräkningshjälp som behövs för att i princip vem som helst skall kunna förstå att pengarna som Tillväxtverket betalar ut inte alls finansierar några företag eller någon utdelning till ägarna.

Om ett företag som tappat majoriteten av sin omsättning använder reglerna för att korttidspermittera sin personal till 60 % istället för att sparka 60 % av de anställda blir uträkningen följande.

De anställda får behålla 92,5 % av sin bruttolön upp till 44 000 kr i månaden. Använder vi detta tak innebär det att en anställd med 44 000 kr i bruttolön får en bruttolön på 40 700 kr i månaden. Detta trots att den anställde bara behöver arbeta 40 %. Med andra ord får de anställda 24 420 kr brutto varje månad i stöd för att göra ingenting, utbilda sig eller lägga tid på ett extraknäck för att tjäna lite mer.

Kostnaden för att betala ut ovanstående ersättning till den anställde betalas av företaget och Tillväxtverket, dvs staten. Staten tar 45 % av kostnaden medan företaget står för 47,5 %. Med andra ord betalar företaget 100 % den kostnad som är hänförlig till de 40 % i arbetstid som den anställde måste arbeta för företaget.

Detta innebär att företaget får exakt den mängd arbetstid av den anställde som företaget betalar för, varken mer eller mindre. Det ekonomiska stödet som det politiska drevet handlar om existerar därför inte överhuvudtaget! Påståendet om att skattemedel nu går till företag och företagsägare är med andra ord totalt felaktigt.

Så hur rimligt är då kravet att företag bör förbjudas att dela ut delar av vinsten från 2019 om de använder sig av de nya reglerna för korttidsarbete? Hela argumentet för ett sådant förbud bygger ju på att politikerna inte vill att skattemedel skall användas för att berika ”redan rika företag och företagsägare”. Men, det betalas ju de facto inte ut ett enda öre i stöd till vare sig företagen eller deras ägare på grund av de nya reglerna om korttidsarbete. Kravet är därmed självklart fullständigt orimligt!

Att så gott regeringen den senaste tiden gått ut och anklagat svenskt näringsliv för girighet, fusk och bedrägeri i media helt utan saklig grund är enligt min mening en gigantisk skandal. En skandal som enbart grundar sig på en politisk masspsykos. Personligen förväntar mig mycket mer av mina folkvalda.

Stefan Mahlstein, Entreprenör

Gofido – en fix idé som blivit verklighet!

Huvudet kryllar alltid av idéer, en del bra och andra dåliga. Det är en del av att vara entreprenör. Vissa kallar det till och med en sjukdom. Entreprenörssjukan.

För egen del har jag fått lära mig att leva med att det inte finns tid att förverkliga alla idéer själv. Många gånger har jag därför istället fått se dem förverkligas av andra vilket såklart är kul eftersom det bekräftar att idéerna i sig faktiskt varit bra.

De senaste 5 åren har jag ofta funderat på hur försäkringsindustrin borde förändras. En bransch som precis som finansbranschen bygger på ett mer än hundraårigt oligopol. Med andra ord en bransch som förr eller senare måste och även kommer att förändras i grunden.

Denna förändring började så sakta för två till tre år sedan när de nya Insurtech-bolagen dök upp. Dessa missade dock enligt min mening helt de verkliga problemen med branschen. I stället för att lösa dessa så har det mest blivit en digitalisering av processerna, en snygg paketering, lite tomt skryt om AI och sedan inte så mycket mer.

För drygt 15 månader sedan samlade jag därför ihop två av mina gamla kollegor från Avanza-tiden och en ny Avanzian som också letade nya äventyr. Alla tre med ett fantastiskt driv och stor erfarenhet av digitalisering av gamla branscher. Var och en har sin speciella kompetens och kommer att vara avgörande för vår gemensamma framgång!

Det gänget har nu blivit Gofido! Förutom jag själv så ingår Annika Saramies som är Gofidos VD och den som framförallt driver projektet framåt. Claes Hemberg som med sin ofantliga energi och stora engagemang kommer att stå för granskning och pedagogik samt sist men inte minst Gertrud Hack som är grym på marknadsföring/kommunikation och kan den tyska marknaden.

Stefan Mahlstein fd Affärsutvecklingschef Avanza, Annika Saramies fd VD Avanza försäkring, Gertrud Hack fd Marknadschef Avanza Tyskland, Claes Hemberg Sparekonom, Foto: Hans Alm

Min egen roll kommer att vara att leda det visionära och strategiska arbetet som ordförande i styrelsen. Men, som ni förstår så kan ingen med Entreprenörssjukan låta bli att till och från även grotta ner sig i verksamheten på detaljnivå. The Devil is, som bekant, in the details!

Dessutom har jag sedan mina år som affärsutvecklingschef på Avanza alltid älskat produkt- och webbutveckling. Självklart kommer jag även att jobba med strategin för vår marknadsföring – konstigt hade det varit annars!

Så, nu får försäkringsbranschen se upp på riktigt! Vi är här för att förändra hur alla ser på försäkringar i grunden och lanserar vårt första erbjudande redan under våren 2020. Till dess ligger fokus på att bygga vidare och anställa fler viktiga medarbetare.

Målet är att skapa en försäkring som passar dig som försäkringstagare mycket bättre och som gör att du alltid kan känna dig trygg med att du vet vad som gäller om något händer.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Presslänkar:

Storbanken som förlorade alla sina kunder!

Det var en gång en bank som hette Storbanken. Storbanken hade precis som alla andra företag en gång, trots sitt namn, faktiskt varit liten. Det var för ungefär 200 år sedan när Storbanken föddes här i Stockholm.

På den tiden ägnade sig Storbanken åt det som kan anses vara den egentliga bankaffären, nämligen att hjälpa sina kunder spara och låna. Detta gjorde Storbanken genom att erbjuda sparande med bra ränta och lån till marknadsmässiga villkor.

Någon gång på vägen, vid 50-60 års åldern, så blev Storbanken stor på riktigt. Storbanken var på den tiden Sveriges största bank inom sitt segment. Och, det var då som Storbanken fick hybris. Storbanken spekulerade vilt genom att ge gigantiska lån med väldigt hög risk.

Självklart sprack spekulationsbubblan till slut, men det gjorde inte att Storbanken avstod från vilda spekulationer för all framtid. Nej då, Storbanken hade fått smak på de stora pengarna och då måste man ta risk. Spekulation i finansiella instrument av olika slag blev Storbankens nya drog!

Det var inte förrän på 2000 talet som Storbanken efter att ha gjort i princip allt när det gäller finansiella spekulationer som Storbanken insåg att det inte var värt risken längre. Det var dags att hitta ett nytt och mindre riskfyllt sätt att komma åt de stora pengarna.

Storbanken började då titta på sina kunder och insåg att de faktiskt hade kunnat ta väldigt bra betalt av dem hela tiden. Visst, de hade tappat hela aktiehandeln till aktörer som Avanza och Nordnet. Men, den egentliga bankaffären spara och låna fanns kvar.

Frågan var om inte Storbanken kunde maximera vinsten i dessa delar och på så sätt tjäna grova pengar med mycket mindre risk?

Storbanken valde att testa genom att ta bort inlåningsräntan helt på i princip alla konton. Inget hände! Eller, rättare sagt, bara ett litet fåtal av kunderna klagade. Allt medan Storbanken helt plötsligt tjänade enorma pengar nästan helt utan risk.

Tyvärr bar det sig inte bättre än att räntorna i Sverige gick ner en hel del och då blev vinsten på just ”inlåningsrånet” lite mindre. Dessutom var det faktiskt en del kunder som flyttade sitt sparande till småbankerna där de fick bättre ränta än hos Storbanken, men det struntade Storbanken i, de var ju så stora i alla fall!

När räntan var som lägst i Sverige, till och med negativ, fick Storbanken nästa lysande idé. Finansinspektionen hade krävt att alla banker skulle redovisa den genomsnittliga bolåneränta som de gav sina kunder. Och, när den redovisningen gjordes så visade det sig att Storbanken hade varit alldeles för ”snäll” och gett sina kunder bättre villkor än alla andra.

Vips så kunde Storbanken höja sina bolåneräntor med både 60 och 70 räntepunkter. De kunder som klagade på att bolåneräntorna gick upp trots att det var negativ ränta i landet fick höra en massa konstiga argument om högre kostnader m. m. Till slut erkände dock Storbanken att de höjt för att de legat för lågt och att de avtal som kunderna ingått faktiskt ensidigt kunde ändras av banken.

Det fanns ju dessutom ingen konkurrens på bolånemarknaden i Sverige. Det var så gott som bara Storbanken och dess 3 vänner Megabanken, Snålbanken och Strulbanken som erbjöd bolån och de kom oftast överens om var räntorna skulle ligga. De hade ju egentligen inget intresse av att konkurrera med varandra.

Åren gick och Storbanken mådde bättre och bättre allt eftersom de ensidigt kunde ändra sina sparande- och låneräntor så att de maximerade sin vinst på bekostnad av sina kunder. Storbanken fick under en period till och med betalt för att låna alla de miljarder som de lånade ut till sina bolånekunder till 2-3 % i ränta.

Storbanken hade hittat det som såg ut som en anomali i finansvärlden. De kunde få fantastiskt hög avkastning trots minimal risk. Allt för att deras kunder inte kunde välja någon annan än Storbankens vänner för sina bolån. Och, eftersom Storbankens vänner hade tagit efter Storbankens koncept så hjälpte ju det inte kunderna.

Men, så plötsligt en dag. Samma dag som Storbanken skulle fylla 200 år hände något. Egentligen hade det börjat 50 år tidigare. Men, Storbanken var alltför uppfylld av sin egen storhet och sina nya sätt att ”råna” sina kunder för att se det. Men, nu upptäckte de plötsligt att alla kunderna var borta!

Det som till slut hade hänt var att småbankerna även hade börjat med bolån till sina kunder. I kombination med att småbankerna sedan tidigare erbjöd bättre sparande så hade kunderna sakta men säkert lämnat Storbanken.

Kunderna hade haft kvar sina löne- och transaktionskonton länge och eftersom Storbanken ständigt höjt avgifterna på dessa för att kompensera för minskade intäkter i övrigt så märkte Storbanken inte riktigt problemet. Men, så en dag tröttnade kunderna även på dessa avgifter, avslutade sina löne- och transaktionskonton och försvann över en natt.

Storbanken gick såklart omedelbart i konkurs. Först blev staten orolig eftersom alla hade fått lära sig att en bank inte fick gå i konkurs. Men, eftersom Storbanken inte hade några kunder kvar så blev det inte den härdsmälta i det finansiella systemet som Storbanken under alla år tidigare hotat med när de behövde statligt stöd.

Småbankerna och kunderna levde sedan lyckliga sida vid sida i många, långa år! Snipp snapp snut så var sagan om Storbanken slut!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Programmatic buying – Kejsarens nya kläder?

Det senaste 1-2 åren har intresset för programmatic buying och real time bidding inom marknadsföring online ökat rejält. Det har till och med gått så långt att jag skulle vilja klassa intresset som en rejäl hype! Varför? Det kommer jag att förklara nedan!

Till att börja med så vill jag poängtera att jag precis som de flesta andra anser att det går att automatisera all marknadsföring i digitala kanaler. Rent tekniskt finns det såklart en hel del utmaningar som att följa användare på alla olika plattformar, men det finns lösningar för detta. Frågan är snarare när vi når det teoretiska målet om 100 % och hur det kommer att se ut på vägen?

Efter att framförallt de traditionella mediebyråerna under förra året skrikit sig hesa över det fantastiska med programmatic buying kunde man på SIME konstatera att vi inte kommit särskilt långt i Sverige. Det främsta skälet är att inte särskilt mycket av annonsutrymmet går att köpa automatiskt. Schibstedts chef för programmatic buying Frida Lundh berättade att ca 2 % av deras utrymme gick att köpa programmatiskt och att det sannolikt skulle bli ca 4 % under 2015.

Frida Lundhs bild av att programmatic buying bekräftades nyligen av Dagens media som i en artikel konstaterade att bara ca 3 % av allt medieutrymme i Sverige går att köpas programmatiskt. Det är därför som jag anser att det höga intresset för programmatic buying har övergått i en fullblodig hype.

Trots det så finns det ett tiotal aktörer i Sverige som arbetar med programmatic buying och real time bidding som i sina säljpitcher hävdar att de kan köpa allt annonsutrymme som finns just automatiskt. När man skrapar på ytan visar det sig att det faktiskt inte alls är sant. Vill man köpa medieutrymme i kanaler förutom Youtube och Facebook, som är de stora automatiserade kanalerna, så köper dessa aktörer medieutrymmet manuellt som vilken mediebyrå som helst. Dvs, de kan inte leverera det som de lovar!

Åter till frågan om hur snabbt det kommer att gå att öka andelen programmatiska köp av digitalt medieutrymme i Sverige. Enligt min personliga erfarenhet från den digitala finans- och spelbranschen så startar digitala trender historiskt sett i USA. Ungefär 3-5 år senare kommer det som gjorts i USA till Storbritannien och Skandinavien. Ett antal år senare når det södra Europa.

I USA så anses programmatic buying idag utgöra ca 20 % av de totala medieköpen. Med andra ord borde programmatic buying uppgå till ca 20 % i Sverige om ca 3-5 år givet att ovanstående trendacceptans fortfarande gäller. Det kan såklart gå både fortare och långsammare. Skälet till att det med största sannolikhet går långsammare är att mediehusen än så länge saknar tillräckligt med data om sina besökare för att kunna släppa allt annonsutrymme fritt för programmatic buying.

Data om besökarna krävs helt enkelt för att programmatic buying och real time bidding skall bli tillräckligt effektivt. För att alla skall vinna på att köra programmatic buying fullt ut så måste både annonsörer och publicister veta mycket mer om besökarna som kan nås via olika kanaler. Det är detta som Google och Facebook insett och faktiskt har i och med att användarna mer eller mindre alltid är inloggade när de är online.

Logiken bygger på att annonsörerna i stället för att som idag (undantaget retargeting) gå brett i exempelvis Schibsteds kanaler skall kunna rikta in sig på individnivå. Det ökar effektiviteten i annonsörernas marknadsföringsbudgetar eftersom de då kan minimera spillet (slippa betala för besökare som inte ingår i målgruppen). Omvänt kan Schibsted ta mer betalt för att nå varje enskild besökare om de via data kan säkerställa att den individen som nås är helt rätt för den specifika annonsören.

Det är därför publicister som Schibsted och Bonnier nu gör allt för att skapa liknande miljöer där användarna alltid är inloggade som Facebook och Google redan har. Parallellt börjar nu Facebook erbjuda publicisterna möjlighet att visa sitt innehåll i Facebooks inloggade miljö så vi får se hur det går. Kanske landar vi i att mediehusens innehåll helt eller delvis kan nås via fler plattformar.

Min poäng är att det absolut går att komma i ett läge där så gott som all digital marknadsföring köps via programmatic buying, men det kommer att ta mycket längre tid än vad alla tror just nu. Min uppskattning är att vi först om ca 10 år ser att majoriteten (50-60 %) av det digitala annonsutrymmet köps genom programmatic buying i Sverige. Tittar vi 15-20 år framåt så kanske vi börjar närma oss 100 %.

Därför anser jag att Kejsaren än så länge faktiskt är naken!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Storbankerna största utmaning ligger framför dem!

Trenden med mindre aktörer som utmanar storbankerna började redan under slutet av 90-talet då nätmäklare som Avanza och Nordnet började ta kunder från bankerna när det gällde aktiehandel. Idag är dessa två nätmäklare banker och har tagit så gott som alla aktiva aktiesparare från bankerna.

Numera finns det en mängd mindre nischbanker och andra finansiella aktörer som erbjuder allt från sparande, konsumtionslån, bolån, lönekonton och kreditkort till företagslån. Alla de tjänster som traditionellt sett kan anses utgöra kärnan i en bankverksamhet går att få utan att gå till någon av storbankerna.

Ändå verkar de fyra storbankerna (Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank) fortsätta att arbeta på samma sätt som om inget hade hänt.

Risken är stor att de mindre aktörerna lite som rullande snöbollar bara blir större och större för att till slut bli storbankerna övermäktiga. Storbankerna borde därför redan nu och på allvar ställa sig frågan om inte de små utmanarna till slut faktiskt kommer att ta över hela bankmarknaden.

Nu säger ni kanske att storbankerna alltid kommer att klara sig eftersom de är så stora och etablerade. Men, enligt min mening är deras storhet i värsta fall även deras största fiende. Risken finns att de är för trögrörliga och lite för trygga i sig själva och det sätt de alltid arbetat på.

Dessutom är banktjänster till sin natur rätt mycket av ”stapelvaror”, dvs förutom priset så spelar det inte så stor roll var du sparar dina pengar eller tar ditt lån. Och, då finns det en uppenbar risk att det till slut bara handlar om just pris. Se bara på telekombranschens utveckling de senaste 20 åren.

Visst, för att göra bankaffärer så krävs det att du har kundernas förtroende i större utsträckning än när du säljer telefoni. Men, förtroende behöver man inte vara bank för att få. Och, det finns en hel del mindre aktörer som redan idag har kundernas förtroende i större utsträckning än storbankerna.

Avanza är ett lysande exempel på hur en liten aktör snabbt kan få kundernas förtroende (mest nöjda sparare 5 år i rad). Ställer man det mot storbankerna och den kritik de idag får från kunder, politiker och media så är det lätt att se hur pendeln kan svänga om inget görs.

Dessutom går det nu tack vare BankID snabbt att flytta sina pengar från en bank till en annan. Flyttade själv för några veckor sedan allt mitt privata sparande och överlikviditeten i mina bolag från en bank till en annan för att få bästa möjliga ränta på pengarna. Det gjorde jag på mobilen och det tog 10 minuter!

Och, det är lite där den sista spiken sitter, i tillgängligheten och lättheten att flytta. Fler och fler kommer med tiden att upptäcka hur lätt det är att byta bank. Till och med lättare än att byta mobilabonnemang. Och, då får storbankerna problem att motivera varför en kund skall stanna om de inte också ger kunden de bästa villkoren.

Vad kan då bankerna göra? En del är såklart att bli bättre på att marknadsföra sig i digitala kanaler, en annan är att göra tjänsterna ännu mer lättillgängliga online och det tredje är att faktiskt ge kunderna bättre villkor.

Sannolikt behöver den som vill vinna på riktigt i bankvärlden framöver även erbjuda något annat mer konkret, exempelvis helt oberoende ekonomisk rådgivning. Det är dessutom något som det går att ta betalt för förutsatt att det faktiskt är rådgivning som utgår ifrån kundens bästa och inte bara är försäljning.

Ju mer vi som individer får ta ansvar för vår egen ekonomi desto större kommer behovet av oberoende rådgivning att bli. Många är kallade, men de flesta är säljare. I en sådan miljö står den som erbjuder helt oberoende och transparent rådgivning med mätbara resultat ut på ett positivt sätt. Det är i alla fall mitt tips till storbankerna och andra som slåss på bankmarknaden idag!

Varför inte etablera sig som den enda riktigt oberoende rådgivaren online för privat- och företagsekonomiska frågor? Ta den bollen från DN ekonomi, Privata Affärer och andra aktörer som ändå inte får ut någon enorm vinst på att driva frågorna. Bli den som ger de bästa råden och som ger positiv effekt i plånboken för kunderna. Det kräver lite tid såklart, men den som gör det blir garanterat vinnaren!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Scoutrörelsen som samhällsbärare!

I tider då Sverige står inför stora utmaningar när det gäller ekonomi, integration och andra viktiga frågor är det otroligt inspirerande att ibland få tillfälle att möta positiva krafter som hittar nya kreativa lösningar på några av dem. I måndags fick jag ett sådant tillfälle när jag besökte scoutkåren Universum i Tensta.

Guleed Mohamed berättar om hur han arbetar för att rekrytera scouter i Tensta. Foto: Jenny Leyman

Scoutkåren Universum startades i Tensta för drygt 1 år sedan på initiativ av Guleed Mohamed och Scouterna. Efter att ha träffat Guleed och några av de scouter som ingår i scoutkåren blev jag imponerad på riktigt! Och, det händer faktiskt rätt sällan numera. På den korta tid som scoutkåren Universum funnits har de lyckats rekrytera ett fyrtiotal ungdomar till att bli scouter vilket måste anses vara helt fantastiskt.

I vanliga fall förbereds unga scouter i Sverige för vuxenlivet främst genom de utmaningar de möter vid äventyr och friluftsliv. Tenstascouterna görs i stället redo för vuxenlivet i huvudsak genom ett stort samhällsengagemang.

Det man kan undra är så klart hur det kommer sig att scouterna i just Tensta har ett sådant samhällsintresse. Svaret är helt enkelt att scoutrörelsen i många av de länder som är representerade i scoutkåren Universum främst inriktar sig på samhällsaktiviteter. Och, därför är det naturligt att det blivit så även i Tensta.

Förutom att scouterna i Tensta hjälper ungdomar med läxläsning och andra viktiga frågor så stöttar de även äldre pensionärer som bor i Tensta på olika sätt. Därmed skapar Tenstascouterna inte bara ett positivt fritidsalternativ för unga utan bidrar även till ökad förståelse mellan olika grupper oavsett ålder och härkomst.

Jag skulle till och med vilja gå så långt som att säga att scoutkåren Universum är ett av de bästa exemplen på hur man kan underlätta både förståelsen mellan och integrationen av nya grupper i samhället. Genom Scouternas engagemang får ungdomar i Tensta lära sig allt från ledarskap till vikten av gemenskap och att hjälpa sina medmänniskor.

På Kungens fråga om varför man vill bli scout i Tensta svarade Faith Ngabo (bilden nedan) att det för hennes del främst handlade om två saker. Dels har hon ambitionen att få lära sig nya saker och därmed utvecklas som person. Samtidigt vill hon som storasyster i familjen vara en positiv förebild för sina småsyskon.

Ömer Gül och Faith Ngabo i glatt samtal med Kungen. Foto: Jenny Leyman

Scoutkåren Universum verkar som sagt ha lyckats fantastiskt bra med sin rekrytering. Efter att ha lyssnat till Guleed och fått höra hur han arbetar både med föräldrar och ungdomar för att rekrytera scouter är det lätt att förstå vilka några av framgångsfaktorerna är.

För att citera Guleed: ”Det räcker inte att säga rätt saker, det måste även vara rätt person som säger det.”. Egentligen rätt självklart, men det kanske är därför som det så lätt glöms bort. Att etablera ett förtroende hos människor kräver antingen väldigt lång tid alternativt att man får med sig andra som redan har deras förtroende.

Vi besökare fick även lära oss av Guleed att det somaliska språket till stor del är uppbyggd kring verb, dvs att göra/skapa saker och inte som i svenskan att ”vara”. Därför har det exempelvis inte så stort värde att bara ”vara” scout när scouter rekryteras till scoutkåren Universum. Det stora värdet ligger i stället i vad man gör som scout. Även av detta skäl blir samhällsengagemanget ett av de viktigaste argumenten för att bli scout i Tensta.

Efter att ha träffat Guleed och hans mycket inspirerande scouter känns det helt rätt och mycket roligt att få vara med och stötta deras verksamhet. Vill du göra detsamma (självklart!) så kan du göra det genom att sätta in ditt stöd på Scouternas 90-konto här. Märk inbetalningen med ”Nystart” så går ditt stöd oavkortat till Guleed och scoutkåren Universum.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Facebookannonsering – Jackpott för e-handlare

Facebookannonsering är kanske inte det första du tänker på som e-handlare. Och, det finns självklart många utmaningar med annonsering på Facebook. En av dessa är att annonsera utan att skapa irritation hos användarna. Det är trots allt så att du stör dem mitt i deras sociala umgänge.

Men, faktum är att annonsera på Facebook kan vara rena julafton för dig som e-handlare. Särskilt om ditt fokus är försäljning. Skälet är att du kan rikta in dig på individnivå utifrån allt från ålder, kön, geografi, intresse till vilka sidor de gillar.

Genom att annonsera på Facebook kan du till och med rikta din annonsering mot dina konkurrenters fans. Det krävs såklart att de har en Facebooksida och personer som gillat denna, men om de har det så blir det ju knappast mer rätt in i målgruppen.

Tänk dig annonsen: ”Om du gillar Nike så kommer du att älska Adidas” riktad till Nikes drygt 22 miljoner fans på Facebook. Om inte annat så skapar det rejält med uppmärksamhet i en grupp som uppenbarligen är intresserad av sportkläder.

Dessutom är det så att kostnaden för att annonsera på Facebook fortfarande är väldigt låg. Jämfört med TV och andra traditionella kanaler är dessutom räckvidden oändligt mycket större och mer mätbar. Det är dessutom lätt för dig att få en global räckvidd om du skulle vilja.

En av Millstone Groups kunder har fått 500 % ROI på sin investering i Facebookannonsering. Det är faktiskt mer än vad någon av de andra marknadsföringskanalerna gett. Så, om du inte redan tittat på annonsering på Facebook så kan det vara läge att göra det.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Mediehusen faller på grundfel från första dagen med Internet!

De senaste 3 åren har vi sett hur mediebolag överallt fått större och större problem med sin annonsförsäljning i traditionella kanaler. Skälet är såklart delvis att flytten av annonsörernas pengar från traditionell media som linjär TV och print till digital media gått mycket snabbare än de någonsin trott.

Men, jag vill påstå att huvudproblemet inte ligger i att det går fortare än väntat utan snarare på att mediebolagen tänkt fel från början när det gäller Internet. Visst, de flesta mediehus har sedan länge en digital närvaro i någon form. Men, grundsynen på värdet av mediehusens annonsutrymmen har varit fel hela tiden och är det till största delen fortfarande.

När det gäller linjär TV så vidhåller de stora mediehusen att du som annonsör inte kan få samma räckvidd i någon annan kanal, dvs inte ens i deras egna playkanaler. Med räckvidd som främsta utgångspunkt för prissättningen tar de därför mycket mer betalt för annonseringen i linjär TV än i playkanalerna.

Resonemanget kring print media har varit likadant, dvs för att få räckvidd så måste du köpa print snarare än banners på sajten. Detta ha lett till samma utgångspunkt för prissättningen som för linjär TV. Och, i början gav mediehuset till och med i många fall bort annonsutrymmet i den digitala kanalen gratis när annonsörerna köpte printannonsering.

Jag vill påstå att det är i just detta ensidiga fokus på räckvidd och sättet detta fokus påverkat prissättningen som grundfelet sitter! För att fortsätta tjäna ”lätta pengar” utan egentligt intresse av annonsörernas faktiska avkastning har mediehusen fortsatt att sjunga räckviddens lov. Detta leder till onödig prispress på det digitala annonsutrymmet.

Trots att marknadsföring i digitala kanaler i 9 fall av 10 ger mer och direkt mätbart försäljning eller trafik till annonsörens sajt än traditionell media så är kostnaden för dig som annonsör fortfarande osannolikt mycket lägre. I digitala kanaler så får du som mediehus inte alls lika bra betalt för räckvidd och ökad varumärkeskännedom som i traditionella kanaler.

Jag vill till och med påstå att den effekt av ökad varumärkeskännedom som du får i de digitala kanalerna fortfarande ges bort gratis! Till stor del beror detta på villfarelsen att det inte går att bygga varumärke genom att enbart använda digitala kanaler. Jag har själv fått argumentera länge och väl med intelligenta människor för motsatsen många gånger. Så hårt rotat sitter villfarelsen!

Nu tänker kanske du som läser detta precis som många andra anser att det faktiskt krävs linjär TV, print media, utomhusreklam eller annan traditionell media som en del av mediemixen för att öka varumärkeskännedomen. Fundera då på följande: Hur mycket marknadsföring i traditionell media har det gjorts för att bygga varumärken som Google och Facebook?

Frågan är hur krisen inom linjär TV och print media hade sett ut om mediehusen redan från början istället sett på marknadsföring online på ett helt annat sätt. Istället för att fokusera på räckvidd, vilket ju inte fanns online i början, så borde de med en gång tagit till sig de uppenbara värden de digitala kanalerna har ur annonsörens perspektiv, dvs direkt mätbarhet och lönsamhet.

Om mediehusen redan från start sett på marknadsföring online ur annonsörens perspektiv så hade de haft en helt annan prissättning. Istället för räckvidd så kunde de ha fokuserat på faktiska visningar av annonserna, trafik till annonsörernas sajter och försäljning. Och, jag vill påstå att de då hela tiden hade kunnat ta mer betalt för sitt annonsutrymme i de digitala kanalerna. Kanske till och med så mycket mer att krisen idag hade varit mycket mindre.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör