månadsarkiv: mars 2009

Bonusar är bra!

I dessa dagar är det väl knappast någon som vågar påstå att bonusar är något bra. Men, faktum är att bonusar är fantastiskt bra styrmedel om de används på rätt sätt. Dessutom ger bonusar och andra liknande incitament alla som är med och utvecklar ett företag möjlighet att få del av kakan. För mig som entreprenör är framförallt det senare oerhört viktigt.

Precis som jag varit inne på i tidigare blogginlägg så är teamet som driver företaget den viktigaste ingrediensen för att skapa framgång. Därför är det också viktigt att kunna belöna de som ingår i teamet. Att ge dem en del av det resultat som de är med och skapar är då helt naturligt av många skäl. Det främsta skälet är att teamet då får samma incitament som företaget och ägarna.

Med andra ord innebär det att om de aktiviteter som teamet utför leder till att företaget går bra så får även teamet en bra avkastning på sitt arbete. Leder aktiviteterna inte till framgång så blir avkastningen i gengäld sämre för alla. Mer rättvist än så kan det knappast bli!

Därför är det oerhört tråkigt att följa dagens debatt där mer eller mindre alla vänder sig emot bonusar och andra incitament. I sin iver att vara politiskt korrekta skjuter alla i debatten på helt fel mål. Det är faktiskt inte bonusarna och incitamenten som är problemet utan snarare helt andra saker.

I vissa fall handlar det i stället om svaga eller mer eller mindre obefintliga ägarintressen vilket riskerar att utnyttjas av giriga personer som ser till att hjälpa varandra till orimligt höga ersättningar. I andra fall handlar det om bristande förståelse för hur bonusar och andra incitament bör användas vilket kan leda till att ersättningar betalas ut trots att önskat resultat inte alls uppnåtts.

Det handlar således inte om att verktygen är fel utan att de helt enkelt i väldigt många fall används på fel sätt. Bara för att man inte kan slå i en spik med ett måttband så innebär inte det att det är något fel på just det måttbandet man använder eller att måttband i allmänhet bör avskaffas. Så, varför avskaffas nu alla bonusar bara för att det finns några som använt dem på fel sätt?

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

Wanja Lundby-Wedin affären är ett test av svenskarnas “Accountability”!

”Accountable” och ”Accountability” är ord som ofta används i affärssammanhang internationellt. Om någon är ”Accountable” för ett visst område så är denna person ansvarig för detta område. ”Accountability” innebär i sin tur att även erkänna sitt ansvar och därmed vara beredd att ta konsekvenserna av detta ansvar. Att ha ett ansvar för något utan att vara beredd att erkänna detta ansvar och därmed vara beredd att ta konsekvenserna är meningslöst.

Tyvärr verkar det i Sverige ofta som om vi gärna tar emot ansvar från andra, men att vi sedan sällan är villiga att erkänna vårt ansvar och ta konsekvenserna av det. I vissa fall verkar det till och med som att vi inte ens förstår vad vad det innebär att ha ansvar för något. Detta gäller oavsett om vi agerar som direktörer, tjänstemän, politiker eller om det handlar om hur vi hanterar våra egna liv. Vi saknar ofta känslan för just ”Accountability”. Den spontana reaktionen är därmed ofta att skylla på andra eller omständigheter utanför vår egen kontroll.

Ett lysande exempel på avsaknad av ”Accountability” är Wanja Lundby-Wedins agerande som styrelseproffs. Hon har gladeligen tagit emot ansvaret att sitta i 24 olika styrelser förutom heltidsansvaret hon har som LO-bas. Frågan man måste ställa sig är varför. Sannolikt är det för att hon velat tjäna extra inkomster genom att ta så många sidouppdrag som möjligt. Inget fel i det, det finns det fler som vill. Däremot så verkar hon inte alls ha förstått att med ansvaret så följer också ett engagemang. Hon har till och med missat sådana uppenbara saker som att läsa igenom årsredovisningarna som hon skrivit på. Man skall helt enkelt inte ta på sig mer ansvar än man mäktar med för att göra ett bra arbete!

Skulle denna affär sluta med att Wanja Lundby-Wedin sitter kvar på alla sina poster efter att stormen lagt sig så får vi ännu en gång bekräftelse på att vi i Sverige i många sammanhang helt saknar ”Accountability”. Dvs bekräftelse på att även om du sitter som ansvarig för ett visst område så slipper du erkänna och ta ditt ansvar i de fall du inte gör ett bra jobb. Den signal som detta skickar till alla svenskar och de som tittar på oss utifrån är oerhört negativ.

Som entreprenör känner man däremot i regel alltid av det ansvar man har. I mångt och mycket beror detta på att bra respektive dåliga beslut får mer eller mindre omedelbara och direkta konsekvenser för entreprenören själv. Sätt därför fler entreprenörsdrivna människor i styrelserna som vill vara aktivt engagerade i det ansvar de har. Då får vi en annan fokus där bolagets väl och ve går före arvodet. Samtidigt får vi personer som tar konsekvenserna av sitt agerande i stället för att skylla på andra. Det är vi entreprenörer vana vid att göra eftersom vi gör det varje dag.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör