Tidningen Chefs självpåtagna roll som sanningsvittne och bödel är en skamfläck!

För en vecka sedan publicerade Tidningen Chef ännu ett av sina chefstester. De har publicerat chefstester sedan 1995 så det borde kanske inte vara så mycket att yvas över. Skillnaden denna gång är dock att resultatet av testet blev en total sågning av offret i fråga, dvs Monika Elling.

Jag skriver medvetet offret eftersom jag har svårt att se att Tidningen Chef såg henne som något annat än just ett offer. Frågan är bara för vem, eller vad Monika Elling offrades? Var det ett offer för ett högre och godare syfte, som när journalister brukar säga att det låg i allmänhetens intresse?

Det kanske bara är jag som är blind. Men, jag kan inte se något annat syfte än att Tidningen Chef ville framhäva sig själv som sanningsvittne inom sitt specialområde och därmed även gladeligen tog på sig rollen som bödel. Två roller som det tydligen är lätta att ta på sig när man jagar läsare och intäkter.

Att göra som Tidningen Chef, dvs fullständigt strunta i konsekvenserna av sitt pengajagande är hänsynslöst, skamligt och ovärdigt. Jag skulle skämmas för att vara människa om det var sådan som jag trodde människan var. Som tur är vet jag att de flesta av oss inte skulle agera på samma sätt som Cissi Elwin Frenkel (VD & Chefredaktör för Tidningen Chef).

Det blir inte bättre av att Cissi Elwin Frenkel i sitt försvarstal tar upp argumentet att: ”Vi kan inte väja för att publicera även riktigt svaga resultat. Då tappar våra tester all trovärdighet”. Det visar bara ännu tydligare hur egocentriskt och vidrigt resonemanget gått. Tidningen Chefs och det egna anseende är uppenbarligen viktigare än Monika Elling.

Cissi Elwin Frenkel fortsätter att visa sin totala oförmåga att förstå mänsklig psykologi och att känna empati med: ”Ja, men vi granskar en person i hans eller hennes yrkesutövning. Och vi granskar bara chefer på hög nivå. Vd:ar och generaldirektörer måste finna sig i att bli granskade.” Jag undrar hur Cissi skulle resonera om någon sågade henne i rollen som VD så totalt? Klackspark? För hon måste ju kunna skilja på roll och person, eller hur?

För övrigt undrar jag även varför just chefer på hög nivå skall anses vara allmänt villebråd i jakten på upplagesiffror och pengar? I alla fall om de inte begått något brott eller agerat på ett kriminellt eller moraliskt tveksamt sätt. Det ligger väl knappast i allmänhetens intresse?

Och, vem har gjort Tidningen Chef med Cissi Elwin Frenkel till den Gud som känner till den objektiva sanningen? Bara det att man säger sig sitta på sanningen är rätt så megalomant. Jag säger ingenting om personerna som fattat beslutet att publicera, men beteendet påminner om agerandet hos megalomana psykopater.

Att det skulle vara mobbning avfärdar Cissi Elwin Frenkel med att: ”Det håller jag inte med om. Det här är resultatet av en noggrann journalistik granskning…Vi har vinnlagt oss om att vara sakliga och relevanta.” Men, det förändrar faktiskt ingenting. Det går inte att komma undan det faktum att man faktiskt mobbar någon för att han/hon är ful bara för att en saklig granskning fastställer att de flesta faktiskt anser det.

Det lustiga är att ungefär samma sak gäller förtal. Bara för att information om en viss person råkar vara sann så är det inte riskfritt att sprida informationen. Frågan är snarare vad syftet har varit med spridningen. Och i det här fallet vore det väldigt intressant att se vad en domstol skulle komma fram till. Så, Monika Elling, jag hoppas verkligen att du stämmer Tidningen Chef för förtal! Det hade jag gjort!

Till Tidningen Chef och Cissi Elwin Frenkel vill jag slutligen bara säga en sak: Skämmes ta mig fan!!!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör (Har aldrig och kommer aldrig att köpa Tidningen Chef)

4 thoughts on “Tidningen Chefs självpåtagna roll som sanningsvittne och bödel är en skamfläck!

  1. Patrik

    Vad hade varit bättre? Om en chef får kritik av dom som intervjuas, ska detta då inte publiceras? Ska testet läggas ner eller ska bara positiva resultat publiceras? Det är ju faktiskt inte Chef som ”sågat” Monika, som jag förstår det är det hennes anställda. Missförstå mig rätt, jag tycker inte heller det är snyggt men vad hade du valt att göra?

    1. Stefan Post author

      Mitt problem med Chefs agerande ligger redan i steget innan. Dvs, jag anser inte att en kommersiell tidning oombedd skall kunna ta sig rätten att offentligt utvärdera privatpersoner i näringslivet på detta sätt. Detta eftersom det inte kan anses finnas något allmänintresse i en sådan utvärdering oavsett vilken nivå den aktuella personen befinner sig på. Den personliga integriteten måste gå före i sådana här fall.

      Det är en helt annan sak om den som utvärderas går med på att tidningen gör en sådan utvärdering, men även då skall det krävas att personen som utvärderas ges sitt samtycke till publicering av resultatet. Om vi låter olika media ta sig friheter av detta slag idag, hur ser det då ut om 10 år? Det var inte så länge sedan som de olika dagstidningarna inte ens publicerade namn och bild på dömda brottslingar av hänsyn till dessa och deras närstående. Numera verkar det dock fritt fram.

      Gränsen för vad som anses ok flyttas hela tiden längre och längre på bekostnad av de personer som råkar ut för media. Och, så länge det inte är granskning av misstänkta kriminella handlingar, missbruk av skattemedel eller liknande utan bara skönsmässiga bedömningar eller annat relativt ointressant, men integritetskränkande så anser jag att det inte är ok!

      Till och med i det fallet att den som utvärderats faktiskt skulle ha gett tillåtelse eller bett om utvärderingen bör man i ett fall som detta alltid göra en bedömning och väga nyttan (och då pratar jag verkligen allmännyttan och inte tidningens egennytta) mot den skada som granskningen kan orsaka den som granskats. Allt annat är bara att utnyttja människor för sitt eget syfte vilket är fel!

      Därmed ser jag inget som helst problem med att som svar på din fråga säga att tidningen Chef helt enkelt inte skulle göra sådana här test oombedda och om de ändå gör det och skadan skulle kunna anses vara hög för den som utvärderats i alla fall inte publicera resultatet. Vill de göra gott så kunde de lika gärna lämnat granskningen bara till styrelsen i Poolia.

      Med detta sagt får man aldrig glömma att det väldigt sällan finns en helt objektiv sanning i sådana här fall. Och, det finns till och med en relativt stor risk för att bedömningen baserar sig på en mängd personliga åsikter som inte är helt korrekta. Vem väljer vem som skall utvärderas? Har någon gjort en ordentlig utvärdering av de som intervjuats? Vilket syfte har de med att ens svara på frågor i en sådan här utvärdering? Det behöver inte vara reella problem i detta fall, men det går väldigt lätt att hitta möjligheter för missbruk när man gör den här formen av offentliga utvärderingar.