Storbanken som förlorade alla sina kunder!

Det var en gång en bank som hette Storbanken. Storbanken hade precis som alla andra företag en gång, trots sitt namn, faktiskt varit liten. Det var för ungefär 200 år sedan när Storbanken föddes här i Stockholm.

På den tiden ägnade sig Storbanken åt det som kan anses vara den egentliga bankaffären, nämligen att hjälpa sina kunder spara och låna. Detta gjorde Storbanken genom att erbjuda sparande med bra ränta och lån till marknadsmässiga villkor.

Någon gång på vägen, vid 50-60 års åldern, så blev Storbanken stor på riktigt. Storbanken var på den tiden Sveriges största bank inom sitt segment. Och, det var då som Storbanken fick hybris. Storbanken spekulerade vilt genom att ge gigantiska lån med väldigt hög risk.

Självklart sprack spekulationsbubblan till slut, men det gjorde inte att Storbanken avstod från vilda spekulationer för all framtid. Nej då, Storbanken hade fått smak på de stora pengarna och då måste man ta risk. Spekulation i finansiella instrument av olika slag blev Storbankens nya drog!

Det var inte förrän på 2000 talet som Storbanken efter att ha gjort i princip allt när det gäller finansiella spekulationer som Storbanken insåg att det inte var värt risken längre. Det var dags att hitta ett nytt och mindre riskfyllt sätt att komma åt de stora pengarna.

Storbanken började då titta på sina kunder och insåg att de faktiskt hade kunnat ta väldigt bra betalt av dem hela tiden. Visst, de hade tappat hela aktiehandeln till aktörer som Avanza och Nordnet. Men, den egentliga bankaffären spara och låna fanns kvar.

Frågan var om inte Storbanken kunde maximera vinsten i dessa delar och på så sätt tjäna grova pengar med mycket mindre risk?

Storbanken valde att testa genom att ta bort inlåningsräntan helt på i princip alla konton. Inget hände! Eller, rättare sagt, bara ett litet fåtal av kunderna klagade. Allt medan Storbanken helt plötsligt tjänade enorma pengar nästan helt utan risk.

Tyvärr bar det sig inte bättre än att räntorna i Sverige gick ner en hel del och då blev vinsten på just ”inlåningsrånet” lite mindre. Dessutom var det faktiskt en del kunder som flyttade sitt sparande till småbankerna där de fick bättre ränta än hos Storbanken, men det struntade Storbanken i, de var ju så stora i alla fall!

När räntan var som lägst i Sverige, till och med negativ, fick Storbanken nästa lysande idé. Finansinspektionen hade krävt att alla banker skulle redovisa den genomsnittliga bolåneränta som de gav sina kunder. Och, när den redovisningen gjordes så visade det sig att Storbanken hade varit alldeles för ”snäll” och gett sina kunder bättre villkor än alla andra.

Vips så kunde Storbanken höja sina bolåneräntor med både 60 och 70 räntepunkter. De kunder som klagade på att bolåneräntorna gick upp trots att det var negativ ränta i landet fick höra en massa konstiga argument om högre kostnader m. m. Till slut erkände dock Storbanken att de höjt för att de legat för lågt och att de avtal som kunderna ingått faktiskt ensidigt kunde ändras av banken.

Det fanns ju dessutom ingen konkurrens på bolånemarknaden i Sverige. Det var så gott som bara Storbanken och dess 3 vänner Megabanken, Snålbanken och Strulbanken som erbjöd bolån och de kom oftast överens om var räntorna skulle ligga. De hade ju egentligen inget intresse av att konkurrera med varandra.

Åren gick och Storbanken mådde bättre och bättre allt eftersom de ensidigt kunde ändra sina sparande- och låneräntor så att de maximerade sin vinst på bekostnad av sina kunder. Storbanken fick under en period till och med betalt för att låna alla de miljarder som de lånade ut till sina bolånekunder till 2-3 % i ränta.

Storbanken hade hittat det som såg ut som en anomali i finansvärlden. De kunde få fantastiskt hög avkastning trots minimal risk. Allt för att deras kunder inte kunde välja någon annan än Storbankens vänner för sina bolån. Och, eftersom Storbankens vänner hade tagit efter Storbankens koncept så hjälpte ju det inte kunderna.

Men, så plötsligt en dag. Samma dag som Storbanken skulle fylla 200 år hände något. Egentligen hade det börjat 50 år tidigare. Men, Storbanken var alltför uppfylld av sin egen storhet och sina nya sätt att ”råna” sina kunder för att se det. Men, nu upptäckte de plötsligt att alla kunderna var borta!

Det som till slut hade hänt var att småbankerna även hade börjat med bolån till sina kunder. I kombination med att småbankerna sedan tidigare erbjöd bättre sparande så hade kunderna sakta men säkert lämnat Storbanken.

Kunderna hade haft kvar sina löne- och transaktionskonton länge och eftersom Storbanken ständigt höjt avgifterna på dessa för att kompensera för minskade intäkter i övrigt så märkte Storbanken inte riktigt problemet. Men, så en dag tröttnade kunderna även på dessa avgifter, avslutade sina löne- och transaktionskonton och försvann över en natt.

Storbanken gick såklart omedelbart i konkurs. Först blev staten orolig eftersom alla hade fått lära sig att en bank inte fick gå i konkurs. Men, eftersom Storbanken inte hade några kunder kvar så blev det inte den härdsmälta i det finansiella systemet som Storbanken under alla år tidigare hotat med när de behövde statligt stöd.

Småbankerna och kunderna levde sedan lyckliga sida vid sida i många, långa år! Snipp snapp snut så var sagan om Storbanken slut!

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör

One thought on “Storbanken som förlorade alla sina kunder!

  1. Karin Ekström

    Tack för ett fantastiskt inlägg! Länge sedan jag lusläste ett blogginlägg. Och garvade högt till på köpet!
    ”…och dess 3 vänner Megabanken, Snålbanken och Strulbanken” …. så smart!