Stefan Mahlstein

Blev inbjuden till Ernst & Youngs Entreprenörsgala igår i egenskap av ”bloggande entreprenör” vilket naturligtvis är lite smickrande. Dagen började med att juryn inför publik fick tillfälle att fråga ut de vinnarkandidater som vaskats fram från olika regioner i Sverige. Detta följdes sedan upp med prisutdelning och galamiddag i blå hallen på kvällen.

Förutom det trevliga arrangemanget och den förträffliga maten var det framförallt intressant att höra alla dessa olika infallsvinklar på entreprenörskap som kandidaterna hade. En generellt sett intressant fråga som Sven Hagströmer ställde till de flesta av kandidaterna var varför de valt att bli just entreprenörer. Valet kandidaterna fick var; ”hade en bra idé”, ”ville bli rik”, ”gillade inte chefen” eller ”var arbetslös och hade inget val”. De flesta verkade ha fått en bra idé som de ville förverkliga och det var faktiskt ingen av kandidaterna som enbart drevs av att de ville bli rika. Det kanske kan vara något att tänka på för de som tror att entreprenörer drivs av pengar.

Efter gårdagens alla intryck så måste jag säga att det känns ännu bättre att vara entreprenör. Dels för att det var kul att träffa så många andra fantastiskt duktiga entreprenörer som man kan känna samhörighet med, dels för att man får en ökad förståelse för att man inte är ensam om de utmaningar som man själv står inför varje dag. För det är som Sara Norman som driver Hotell Wilhelmina sa; ”att vara entreprenör är att ställas inför nya utmaningar varje dag och inte ha något annat val än att lösa dem.”

Sara Norman var för övrigt den enda som enligt egen utsaga hade blivit tvångskommenderad till att bli entreprenör. Hon sa helt enkelt att hon inte hade haft något val. Med tanke på att hon startade sin entreprenörskarriär i väldigt tidig ålder genom att tillsammans med sin fyraåriga syster räta ut och sälja tillbaka spik till sin far tror jag dock att det var något i mjölken som avgjorde.

Det som annars slog mig var de flesta entreprenörers starka vilja, stora envishet och fantastiska engagemang. En hel del av dem hade haft många svåra år innan det till slut tog fart. I ett fall berodde det på att andra inte alls trodde på idén. I ett annat fall på att den övertagna familjeverksamheten länge hade gått med förlust och måste förändras dramatiskt med stort risktagande som följd. Ändå hade de inte gett upp utan haft en långsiktighet som är fantastiskt föredömlig. Dessa entreprenörers inställning låg med andra ord så långt från finansmarknadernas kvartalshysteri som man kan komma vilket är särskilt uppfriskande i dessa tider!

Några andra och mindre glamorösa entreprenör som man inte tänker så mycket på alla gånger är de hemlösa som säljer Situation Stockholm. Kom att tänka på dem idag när jag köpte ett exemplar av senaste numret. Det är ju faktiskt så att dessa säljare är riktiga entreprenörer om än i liten skala. De som säljer Situation Stockholm köper nämligen först tidningarna för 20 kronor styck för att sedan försöka sälja dem för 40 kronor styck. Med andra ord är de alla traditionella handelsentreprenörer!

Precis som entreprenörerna på galan igår så står de hemlösa som väljer att sälja Situation Stockholm för den envishet och långsiktighet som präglar ett entreprenörskap. I det senare fallet så handlar det dock mer eller mindre alltid om att ta sig ur en situation som är fullständigt ohållbar. För en del är säljandet av tidningen enda vägen ur ett långvarigt missbruk eller andra långvariga personliga livskriser. I det perspektivet så borde alla som går förbi köpa ett exemplar av Situation Stockholm varje månad. Entreprenörer med ett mer hedervärt syfte än att så kan man väl knappast hitta?

Läste i en artikel i Di idag att Mats Qviberg och Michael Treschow skall prata om girighet i Engelbrektskyrkan imorgon söndag. Eftersom det i artikeln verkar som att ingen riktigt vet hur man skall definiera girighet och inte heller kan svara på om girighet enbart är av ondo, eller även kan vara en bra drivkraft så skulle jag vilja tillägga följande. Girighet är enligt min mening aldrig positivt. Girighet är en avart av en normal och sund strävan efter att få det bättre än man redan har det. Girighet behöver därmed inte heller nödvändigtvis bara omfatta pengar eller andra ekonomiska fördelar utan kan även handla om andra saker.

Oavsett vad en person är girig efter så handlar det om att en normal strävan efter att få det bättre övergår till en osund besatthet. Denna besatthet leder i sin tur till att den som strävar efter något gör allt för att skaffa sig det även om det uppenbarligen sker på andras bekostnad. Girighet innefattar till skillnad från en sund strävan efter att få det bättre således även en rå hänsynslöshet. För min del är det sunt och fullständigt normalt att sträva efter att få det bättre oavsett om det handlar om ekonomi eller livskvalité i övrigt. Kontrollfrågan man alltid måste ställa sig i denna strävan är dock om man på vägen skadar någon annan för att uppnå sitt mål. Skulle så vara fallet så är man girig! Det är som buddisterna säger - strävan efter lycka är det som driver människan och det är sunt så länge som denna strävan inte leder till att man skadar någon annan.

Självklart är det sedan så att det kan vara svårt att se att man skadar någon på vägen eller ens att definiera vad som kan anses vara skada. Det är där som vår egen personliga moral kommer in och i många fall avgör.

Av Stefan Mahlstein, Entreprenör